Konsten att få massor av vänner - på låtsas
Det damp ned ett inbjudningskort, nästan ett brev, strax före sommaren. Det var handskrivet, personligt och lite småputtrigt. Sådant tänder en mindre braskamin i hjärttrakten, för riktiga brev förekommer inte längre. Reservoarpenna och läslig skrivstil.
Jag skriver ”någon” för det var precis vad det rörde sig om. Avsändare var en deckarförfattare som jag, såvitt jag vet, aldrig mött. Visserligen en av de två svenska deckarförfattare som jag brytt mig om att läsa, men ändå. Vi är rimligen inte mer än ”någon” i varandras världar. Han hade iscensatt en ny mordvåg som nu förelåg från tryckeriet. Det skulle firas och vad kul om jag kunde komma.
Jag försökte klura ut om det kunde vara så att vi ändå hade träffats. Hade han skickat ett uppskattande mejl om något jag skrivit någon gång? Fanns det möjligen en gemensam bekant på författarens förlag? Men hur jag än byggde mentala sociogram av vänner, bekanta och fiender klarnade ingenting.
Med stigande förlägenhet började jag ana hur det låg till.
Det var något oprecist och vagt över den intima tonen. Brevet såg verkligen ut att vara handskrivet, men kanske hade en inhyrd student massproducerat snirklig skrivstil mot betalning. För det var bara att stirra sanningen i brunögat: Brevet var ett standardiserat utskick.
Det finns ett slags Facebook för folk som känner sig vuxna. Man lägger ut sitt cv och kopplar ihop sig med sådana man känner eller träffat. Inget mer. Man behöver inte berätta vad man ätit till frukost.
Ändå, eller kanske just därför, finns en förtrolig känsla över det hela. Det är som ett cocktailparty utan sprit.
I detta forum vill ibland helt okända knyta kontakt. Man svarar oftast ja. De har väl sina skäl. Så plingar det till i brevlådan efter ett par dagar. Jo, förklarar den nye, okände kontakten, du har tur, för jag säljer Sveriges bästa markiser/prima kontorspapper/banbrytande ledarskapskurser till pangpris, men bara till mina kompisar i nätverket.
Kom och köp.
Det är egentligen orimligt att bli outsägligt sorgsen över just den här formen av spam.
Likväl blir jag det. Det beror inte på fräckheten eller idiotin. Det beror på misstanken att det finns folk som tror att fejkad vänskap funkar. Och att de kanske inte ens vet hur man skapar en relation på riktigt.