Hämnden kanske är ljuv - men vad händer sen?
Karma är en bitch. Det är första tanken. Den som inte sägs högt. Hagamannen har blivit slagen i huvudet med en golfklubba. En mobb har letat upp våldtäktsmannen på en yrkesskola i Norrbotten. Väntat, jagat ner honom på gräsmattan. Slagit tills klubban gått av.
De första sekundernas känsla av välbehag. Eufori?
När man talar om hämndens psykologi är den instinktiva känslan snudd på okontrollerbar. Den som utgår från samma del av hjärnan som står för skadeglädje. Grogrunden för varje lynchmobb.
Hämndfantasier är en del av att vara människa: vedergällning som ett sätt att skapa balans, ta kontroll.
Det är därför Twitter efter misshandeln svämmar över av euforiska tillrop och nervösa skämt om golfklubbor.
Hämnden är ljuv. Ett rus. Vid en schweizisk studie noterades rentav en förändring i hjärnans belöningscentrum när folk som lurats på pengar fick hämnas på de skyldiga.
Samma eufori som vi känner i läsfåtöljen när Lisbet Salander sätter sig gränsle över våldtäktsmannen Lars Bjurman med tatueringsmaskinen i högsta hugg.
Men frågan är vad som händer sedan.
För på sikt är hämnden allt annat än ljuv. All forskning visar att den är livsfarlig, för individen och för samhället.
Anledningen till att så extremt få agerar på sina hämndfantasier handlar om det tredje stadiet i hämndens psykologiska mekanismer: det sociala kontraktet. Samhällets regler och normer. Gränserna vi enats om.
Gränser som kan sättas ur spel när ett samhälle rasar eller förändras, när en diktator störtas och sparkas ihjäl av en lynchmobb, hängs upp och ned från taket till en bensinmack.
Eller utanför en yrkesskola i Norrbotten, där en blodig sönderslagen golfklubba ligger kvar i gräset efteråt.
I Sverige är det en ny situation. Den pöbelmentalitet som tidigare kunde uppstå i små isolerade sammanhang - byar, sekter, familjer - växer nu ohejdat med hjälp av sociala medier. I stängda Facebookgrupper bildas medborgargarden. På Flashback hängs oskyldiga ut som mördare.
Och den som fantiserar om en våldsam hämnd mot exempelvis Hagamannen eller IKEA-mördaren i Västerås stoppas inte nödvändigtvis av sin sociala omgivning längre.
Tvärtom, med hjälp av sitt Facebookflöde - specialdesignat för personens åsikter och världsbild - kan den lätt tro sig göra det rätta.
Det sociala nät som tidigare var ett skydd mot pöbelmentalitet har förvandlats till en trigger.
Och de första sekundernas eufori stelnar, fastnar i halsen.