Frestelsen att fuska lite är stor - SD är inte först

Lena Mellin

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2014-01-28

Påhittade dokument för att komma åt statsbidrag är inte nytt i den ­politiska världen.

Frestelsen att fuska lite är stor i en verksamhet som till omkring 80 procent drivs med skattepengar.

I maj 2010, alltså innan Sverige­demokraterna tog plats i riksdagen, föreslog regeringen att riksdagspartiernas kvinnoorganisationer skulle få ett grundstöd och ett ­bidrag baserat på partiets mandat. Det ersatte ett äldre bidragssystem.

Första året pengarna skulle ­betalas ut var 2011 och totalsumman per år bestämdes till 15 miljoner kronor.

Det här bidraget, välkommet till en partikassa ­efter en kostsam val­rörelse, fick Sverige­demokraterna kännedom om efter valet den 19 september. Precis som det vanliga parti­stödet måste partiet ­ansöka om kvinno­pengarna hos riks­dagens partibidragsnämnd.

Men det var bråttom för det nyblivna riksdagspartiet. Ansökan skulle vara inne redan den 31 oktober och än fanns inget kvinno­förbund, enligt Aftonbladets källa. ­Enligt ­dokument, under­skrivet av ­parti­ledaren Jimmie Åkesson,­ ­bildades förbundet den 13 oktober.

Men i själva verket pågick ­planeringen med att starta kvinnoförbundet fortfarande i mars 2011 ­enligt mejl från partisekreterare Björn Söder.

Ett annat indicium på att bildandet ägde rum långt senare än dokumenten visar är en artikel på Sverigedemokraternas hemsida. Enligt artikeln hade SD-kvinnor sitt f­örsta styrelsemöte i maj 2011, sju månader efter att det påstås ha bildats.

Det förefaller vara en ­onödigt lång väntan för en ny, frustande organisation pigg på att sparka i gång efter en val­seger.

Sverigedemo­kraterna är inte den första politiska ­organisationen som tänjer gräns­erna ­eller rent av ­fuskar för att få ­stat­liga ­bidrag till sin verksamhet.

1994 uppmärksammades att en rad politiska ungdomsförbund överdrivit antalet medlemmar för att få mer pengar från Ungdoms­styrelsen. Den absolut fräckaste ­ansökan kom från Moderata ungdomsförbundet som ville ha bidrag för Hampus Abrahamsson. Det var dock inte en människa utan en hund av rasen golden retriever.

I mitten av 2000-talet avslöjades på nytt att ungdomsförbund fuskade med medlemssiffrorna både för att få mer statsbidrag men också för att få ökat inflytande på moderpartiets kongresser.

Frestelsen att fuska till sig pengar kan bli övermäktig för en o­rganisation som till omkring 80 procent går runt på stat­liga pengar. Svenska partiers riksorganisationer är bero­ende av skattebetalarna för sin verksamhet (och ­bestämmer själva vilka regler som ska gälla och hur mycket pengar som ska avsättas).

Under den här mandatperioden får Sverigedemokraterna 42,8 miljoner kronor i partibidrag från staten. Till det ska läggas statligt kanslistöd, mer pengar från riksdagen, bidrag till enskilda ledamöters utlands­resor och statsstöd till SD-kvinnor.

Sedan 2011 har enbart SD-kvinnor tilldelats 5,7 miljoner kronor varav drygt 1,4 miljoner rör det första året, det vill säga det år då kvinnoförbundet inte var berättigat till bidrag enligt ­Aftonbladets källa.

I december 2012 upprepade partiledaren Jimmie Åkesson för sina medlemmar och sympatisörer att Sverigedemokraterna ska hålla sig till reglerna:

- Sverigedemokraterna kommer inte att acceptera övertramp. ­Politiska avvikelser ­eller allmänt olämpligt ­upp­trädande kommer att få konsekvenser och leda till disciplinära åtgärder.

Vad kallar man det här? Och vem kommer i så fall att ­straffas? ­Frågorna kommer med stor sanno­likhet inte få något svar.