Svenska elever måste ligga i framkant
Chockrapporten om skolan kan avgöra valet nästa år.
Efter sju år med FP-ledaren Jan Björklund som skolansvarig har resultaten aldrig varit sämre.
Men det är inte bara ett problem för honom och regeringen. Det är ett dilemma för Sverige.
Sverige är ett litet exportberoende land i norra Europas utkanter. Vi slåss på en global marknad där konkurrensen hårdnar varje månad.
Därför är årets Pisarapport en kalldusch. Därför bör vi idag vara sorgsna. Därför bör vi i morgon kavla upp ärmarna och ta itu med eländet.
Dagens skola utbildar framtidens civilingenjörer, lärare, sjuksköterskor och tunnelkonstruktörer. Det är dem vi är beroende av för vår framtida konkurrenskraft.
Därför är det viktigt att de svenska eleverna ligger i framkant. Därför är det viktigt att de är lika duktiga som eleverna i Shanghai, Hongkong och Singapore. Det är där konkurrensen är hårdast om man vill tillhöra toppskiktet.
Var tredje år undersöker OECD vad elever i årskurs nio kan i tre olika ämnen; matte, läsförståelse och naturvetenskap.
Ända sedan mätningarna inleddes har Sverige rasat Pisaundersökningen (programme for international student assessment). Men årets resultat, baserad på en undersökning gjord förra året, är den hittills sämsta.
Svenska elever halkar efter på alla fronter och vi ligger nu under genomsnittet i samtliga undersökta ämnen.
För FP-ledaren och utbildningsministern Jan Björklund är resultatet en monumental motgång. Han påpekade visserligen åtskilliga gånger igår att undersökningen är gjorde på den sista årskullen som går i den skola som Björklund ägnat hela sin politikergärning till att förändra.
Regeringens stora reformer på skolområdet trädde i kraft 2011 och 2012. Ergo, det är inte Björklunds fel att det ser ut så illa ut som det gör.
Det kan ligga något i det. Men det ligger lika mycket i det faktum att Jan Björklund är Sveriges hittills mest långlivade skolansvarige minister med sina drygt sju år på posten. Det är han, och ingen annan, som har ansvaret just nu och det är naturligt att krav på förbättringar riktas till honom. Vart skulle de annars adresseras?
Den nedslående, rentav deprimerande, rapporten om kunskapsfallet i den svenska skolan kan avgöra valet nästa år. Det finns ett stort folkligt engagemang i skolan (som alla dessutom tycker sig kunna något om) och även om det finns många väldigt bra skolor så är det misslyckandena som står ut.
Enligt Aftonbladet/United minds seglade skolfrågan nyligen upp som den viktigaste valfrågan för väljarna. Tidigare har det varit jobben.
Också enligt Aftonbladet/United minds tror väljarna att en S-ledd regering är bättre för skolan än en M-ledd. Och det har de tyckt ganska länge.
Pisarapporten spelar alltså inte Jan Björklund i händerna. Varken som utbildningsminister eller som en av alliansens fyra partiledare.
Men gagnar den Socialdemokraterna, vars skolminister Göran Persson drev igenom den kommunalisering som nu ifrågasätts av allt fler.
Möjligen. Samstämmig expertis pekar ut lärarna som centrala för att skolan ska bli bättre i framtiden. Mer tid med läraren, större fokus på lärarledd undervisning i stället för självstudier och ökad individualisering.
Socialdemokraterna satsar i sitt senaste budgetalternativ till regeringens statsbudget två miljarder kronor för att minska antalet elever i förskole- och lågstadieklasser. Det är ett förslag som alla begriper. Men som inte regeringen ännu har på programmet.