Så uppträder en tvättäkta pamp
Lars Lindgren uppträder som en genuin pamp.
Omgivningen har alltid fel, själv har pampen alltid rätt. Såklart.
Transports ordförande Lars Lindgren avgick i fredags. Han hade inte förbundsstyrelsens fulla stöd efter avslöjandena i Aftonbladets tv-program ”200 sekunder” med Robban Aschberg som programledare.
Men tre dagar senare har han alltså ändrat sig. I ett mejl meddelar han att han kandiderar för en tredje fyraårsperiod som ordförande. Han hoppas att bli vald på kongressen i Örebro som inleds den 3:e juni. Han tror sig ha ett brett stöd.
Så uppträder en äkta pamp. Lindgren hade representerat dyrt och bjudit på alkohol trots att Transports gräns enligt honom går vid två glas vin eller lika många öl. Sedan får man betala själv.
Han bjöd en vän på bilresor på kontinenten och lät Transportarbetareförbundet betala. Han lånade ut ordförandelägenheten på Östermalm till sonen i 1,5 år och körde väldigt mycket privat med förbundets bil.
På förbundskontoret kunde man inte uppge varför Lingren bilade runt på kontinenten på somrarna, alltså vad han egentligen gjorde för förbundets räkning under sommarturerna med bilen.
Efter dessa avslöjanden tog det bara ett dygn innan Lars Lindgren drog slutsatsen att hans tid som ordförande var över. Stödet för honom i förbundsstyrelsen var för svagt, tyckte han själv.
Sagt och gjort, han drog och Markus Pettersson tog tillfälligt över rodret. Styrelseledamoten Gerhard Wendt lämnade förbundsstyrelsen, han ville inte sitta kvar utan Lindgren. Man anar att det stundtals går ganska hetsigt till i förbundet med 60 000 medlemmar.
En pamp är alltid övertygad om att han själv har rätt. En pamp tar sällan argument av någon annan. En pamp får gärna raseriutbrott eftersom han är solen som universum roterar kring och alltså har han vissa rättigheter. Observera att jag skriver han, kvinnliga pampar är lika osynliga som hermeliner på vintern.
Så uppträder alltså Lars Lindgren och därför ska man inte bli förvånad över att han avgår dag ett och vill bli återvald dag fyra. Han tycker inte att representationsreglerna, som andra skulle följa, gällde honom. De var inte huggna i sten, sade han till 200 sekunder. Man fick göra en bedömning från fall till fall.
Nähä. Varför fanns reglerna om de inte skulle följas? Men svaret är i alla fall pamptypiskt.