Lena Mellin: Ingen, inte ens Ohly, klarar sju månaders kritik
VISBY. Lars Ohly kommer att förlora.
Ingen klarar sju månaders ständigt ifrågasättande.
Inte ens glade Lasse.
Direkt efter förra årets förlustval sade Lars Ohly att han skulle fundera på om han ville ställa upp till omval på partikongressen i januari nästa år.
Så småningom kom han fram till att han skulle göra det. Han kände stödet, han hade lusten att fortsätta.
Men i går bars det fram något som mest av allt liknar en dödscocktail till vänsterledaren.
Den första ingrediensen var tidningen Dagens Nyheters rundringning partidistrikten. 14 av 24 ville byta ut Ohly före nästa val.
Nästa var TT:s fråga till riksdagsledamoten Jonas Sjöstedt om han tänkte utmana Lars Ohly.
Det sade han visserligen redan för mer än tre månader sedan att han tänkte göra. Men då tog ingen notis. Nu bröt, inte hela helvetet, men väl en mildare form av tumult, ut.
Kombinationen av rader av kritiska partidistrikt och en villig Sjöstedt blev en knockoutdrink för Lars Ohly.
Styrkan ökade ytterligare när framträdande vänsterpartister under eftermiddagen plötsligt framträdde och berättade att de både ville bli av med Ohly. Och ersätta partiledarfunktionen med en duett à la Miljöpartiet.
Den mixen kan ta död på vilken partiledare som helst. Till och med den hygglige och allmänt omtyckte Lasse Ohly.
Ingen, inte ens han, klarar sju månaders offentlig kritik och ifrågasättande. Dammluckorna har öppnats och han är på väg att svepas bort. Det är bara att konstatera.
När Lars Ohly blev partiledare hade vänsterpartiet nästan 12 procent av svenska folket bakom sig. I höstens val blev det inte ens hälften, 5,6 procent.
Ohly har alltså inte varit en valvinnare. Men däremot har han åstadkommit något som ingen gjort före honom. Han har fått sitt parti att acceptera att ta regeringsansvar. Inte bara bära plakat.
Men det blev ingen rödgrön regering. Därför är Lars Ohly i dag en ifrågasatt partiledare på väg ut. Inte minister och hyllad partiledare.
Jonas Sjöstedt är den hetaste efterträdarkandidaten. Till skillnad från Ohly är han en valvinnare. Både i valen till EU-parlamentet där han satt i elva år och i riksdagsvalet i höstas har han personkryssats.
Men hittills har Sjöstedt varit en större profet externt än internt.
När Gudrun Schyman fick sparken som partiledare 2003 erbjöd sig Sjöstedt att gå in som vice ordförande
i ett år. Men han manövrerades ut. Än sitter han inte i vänsterns styrelse.
I den ständiga kampen mellan förnyare och traditionalister, mellan höger och vänster, tillhör Sjöstedt förnyarna.
De har haft svårt, för att inte säga mycket svårt, att göra sig gällande. Vid partikongressen i Göteborg 2006 raderades de i princip bort från ledarskiktet.
Jonas Sjöstedt kan bli undantaget. Om han har tur.