Lite hud vid grönsakerna har aldrig dödat nån
”En man ska aldrig bära shorts i stan. Flip-flops och shorts i stan är aldrig passande. Shorts ska enbart bäras på tennisbanan eller på stranden.”
Påbudet kommer från amerikanske designern Tom Ford. Han är arg, uppenbarligen indignerad, över bruket av kortbyxor.
Vår egen folkvettsexpert Magdalena Ribbing är också upprörd. Hon vill nu sätta ner foten ordentligt i den brännande shortsfrågan:
”Många människor betraktar det som en mänsklig rättighet att få visa sina ben ända upp till skrevet. Enligt min och inte bara min uppfattning är det här ett missförstånd om vad som är mänskliga rättigheter.”
Ribbing eldar vidare i tidningen Metro:
”Naken överkropp eller pyttesmå shorts i matnärhet får man hålla till sitt eget kök. Det är ens egen sak. Bland andra människor är det däremot åt skogen. Svettdropparna från en naken överkropp bland folk som rotar i grönsakerna är äckligt.”
Matnärhet! Svettdroppar! Skrev!
Ribbings bilder utgör en skräckfilmsfond av skogar med nakna kroppsdelar som rör sig i en hotfull massa i riktning mot just din grönsaksdisk.
Inget nytt under solen. Så här års är diskussionen om shortsens vara eller icke-vara nämligen alltid en het potatis.
En del blir arga över att det ska finnas regler över hur man ska klä sig och en del blir arga över att det ska finnas folk som visar för mycket hud i matbutiken eller på tunnelbanan eller vid skrivaren på jobbet.
Och visst, jag kan förstå hur detta är en fråga i exempelvis Los Angeles eller Dubai, där sommaren bara pågår och pågår under något slags ständig repeat.
Men i Sverige har vi uppskattningsvis fyra veckor med varmt väder om året. Om vi har tur. Om ryssvindarna blåser rätt och golfströmmarna gör grejen som golfströmmar gör och högtrycken hamnar i händerna på någon gud som inte är arg på oss för tillfället.
Fyra ynka veckor.
Alltså kan jag tycka att det borde finnas rimligare saker än just shorts att elda upp sig kring.
Ribbing och Ford, shortsen är undantag. De är aldrig här för att stanna. Shortsen är inga problem.
När ozonlagret har tunnats ut så mycket att det är tjugo grader i januari både i Stockholm och New York kan vi börja snacka om förbudsskyltar och straffavgifter.
Till dess kan vi lika gärna släppa benen fria. Lite hud vid grönsaksdisken har i princip aldrig dödat nån.
Beteenden vi verkligen bör förbjuda
Folk som nyser i sina händer eller, ännu värre, rakt ut i vår gemensamma atmosfär.
Folk som inte släpper på barnvagnar först på tunnelbanan utan i stället boxar sig fram med sina överdimensionerade ryggsäckar.
Folk som blåser ut snor genom ena näsborren när de joggar.
Folk som lägger snusar här och där – när här och där inte betyder papperskorgar.