Tepartajare är mera tuff-tuff än tuffingar
Teparty-rörelsen. Vad ska man säga om den?
En tanke jag lekt med på sistone är denna: Bakom den huvudskakande fasa det hör till god ton att uppvisa så snart tepartajarna nämns, döljer sig ett hyfsat mått avundsjuka.
Här har vi en gräsrotsrörelse. Vanligt hyggligt folk som blivit förbannade. De är inte slipade i talet och, i en mätbar mängd fall, inte i huvudet heller. Glada, eller kanske snarare ilskna, amatörer. Det är, med andra ord, som i alla gräsrotsrörelser.
En svans av kändisar och politiker vill gärna vara med, eller dra nytta av gräsrotsrörelsen. Ockupera Wall Street hade Michael Moore, Al Gore och Rosanne Barr. Teparty-rörelsen har Clint Eastwood, Paul Ryan och Sarah Palin. Samma historia. Men så har vi skillnaden.
Av Ockupera Wall Street hörs inte mycket, ett år senare. Ungefär samma historia med Attac, som beskrevs som en revolution i vardande under några veckor för ett antal år sedan. Eller Reclaim the Streets, om ni minns dem.
Men Teparty-rörelsen tuffar på. År efter år. Nu styr och ställer den i det republikanska partiet. De gamla makthavarna har helt förlorat greppet.
Sådant tarvar ju en förklaring. Den vanligaste, om man slår på nätet bland folk som inte gillar tebjudningen, är att det inte alls är en gräsrotsrörelse. Det rör sig om konstgräs. En täckmantel för den verkliga konspirationen, som består av enormt rika pösmunkar, slemma högerkrafter och tungomålstalande fanatiker.
Det kan förstås vara en förklaring.
En alternativ förklaring, som kan vara sann även om några rikingar stoppar in pengar i rörelsen, är den motsatta. Nämligen att Teparty-rörelsens sega livskraft beror på att den verkligen är en gräsrotsrörelse. Och att problemet för Attac, Ockupera Wall Street och de andra inte i första hand var att de saknade rika sponsorer, utan att de saknade anhängare, utanför snofsiga vänstergrupper med klippkort i medierna. Och nu, när Teparty-rörelsen ångar på, är de avundsjuka och förbannade.
Ska de här korkade bonnläpparna lyckas med något som vi upplysta föredömen misslyckats med? Gång på gång.
Som sagt, jag leker med tanken. Kanske ligger det något i den. Det vore inte första gången snitsigt folk som säger sig tala för vanligt folk, blir förskräckta när de stöter på vanligt folk.