Islamofobin – rena Hitler-metoderna
Först blir jag bara så innerligt trött, sen går tröttheten över i en isande rädsla när jag tar del av nyheter om ytterligare inskränkningar av europeiska muslimers rättigheter att utöva sin tro.
Inte nog med att den heltäckande slöjan är förbjuden i Frankrike sedan en tid. Nu senast förbjöds några muslimska elever att be i sin skola i Berlin. Halal- och kosherslakt är på väg att förbjudas i Holland. Ett gäng läkare och andra intellektuella debatterar i Dagens Nyheter för ett förbud av manlig omskärelse.
Allt med högst tvivelaktiga, ej vetenskapsbaserade, fördomsfulla argument.
Jag bara undrar hur en bön kan vara så störande av ordningen i en skola?
Hur vi så okritiskt tycker att halalslakt är värre än den absurda djurhållning som vi européer själva tillämpar.
Hur ett gäng svenska högt uppsatta män (nåja, ett par kvinnor fanns också med på listan) utan egen erfarenhet av att vara omskurna, utan hänvisning till en enda vetenskaplig studie som styrker deras tes om att manlig omskärelse på något sätt skulle vara fysiskt eller psykiskt skadligt, kan komma undan utan att någon ställer sig upp och skriker högt.
Hur man kan vara så okritisk till att de ideal och värderingar man själv lever efter är just ideal och värderingar och inga absoluta sanningar om hur alla människor i hela världen borde leva.
När ska vi reagera sunt och riktigt och kraftfullt på det här?
När ska vi börja stå upp för vårt demokratiska samhälle där yttrande- och religionsfrihet borde vara våra flaggskepp, vår stolthet, våra absoluta och okränkbara rättigheter.
Jag trodde att vi alla kom överens om det efter andra världskriget, att vi till varje pris skulle låta alla religioner få plats i Europa. Att ingen religion var mer eller mindre värd än den andra.
När ska vi inse att vår tid och våra intrång på religionsfriheten börjar likna ett viss mustaschprydd gubbes sjuka idéer på 1930-talet.
När ska vi vakna upp ur den här jävla masspsykosen och inse att vi är rädda för helt fel saker. Att religionsutövning ur ett vetenskapligt perspektiv är till gagn för människan.
Att religionen, oavsett vilken gud man tillber, i de allra, allra flesta fall – och tro mig det finns hur många vetenskapliga studier som helst som styrker det här påståendet – hjälper människan till ett rikt inre liv, till omtanke, kärlek, och medmänsklighet.