Utredning om nazistiskt mordförsök öppnas igen
Förundersökningen om det nazistiska mordförsöket på en svart man i Hökarängen har återupptagits.
Ska det verkligen vara så att uppenbara hatbrott utreds ordentligt först då juridiskt kunniga medborgare sätter tryck på åklagare och polis?
Sent på kvällen den 7 december överföll fyra unga män Fidel Ogu utanför Hökarängens tunnelbanestation. De högg honom i magen, läkare skulle senare säga att han bara var minuter från att dö.
Då polisen en vecka senare grep ett stort antal nazister efter deras attack på en demonstration i Kärrtorp visade det sig att tre av dem gick att identifiera från Hökarängen.
Men trots att utredningsläget rörande mordförsöket var lovande - det fanns vittnen, bilder från övervakningskamera och dna - lade åklagare snart ner förundersökningen.
Materialet arkiverades och var på väg att falla i glömska, men förargligt nog uppmärksammade Uppdrag granskning för snart en månad sedan överfallet.
Engagerade människor tog kontakt med advokat Steen De Geer, som överklagade nedläggningsbeslutet till Utvecklingscentrum i Stockholm.
I går kom beslutet: vice chefsåklagare Johan Frigell beslöt att ärendet ska öppnas igen.
De Geers argumentation gick ut på att även om det inte går att bevisa vem av nazisterna som höll i kniven så borde det vara möjligt att få samtliga fällda för medhjälp till försök till mord.
Utredningen kanske snart är nedlagd igen. Eller så håller det hela vägen till åtal och rättegång. Vem vet, nya vittnen kan dyka upp, nazist kan plötsligt erkänna i förhör.
Men hur det nu än går så har det än en gång visat sig att en juridiskt skolad person, som vet vilka lagrum hen ska peka på, har lyckats förmå åklagare att anstränga sig lite mer för att klara upp ett brott med rasistiska förtecken.
Det här är nämligen inte första gången. Ta bara kravallerna i Rosengård 2008 och videoklippet från en polisbuss där en av poliserna bland annat sa "lille apejävel, ska göra han steril om jag får tag på honom".
Snart nedlagt. Men en jurist överklagade och en utredning om hets mot folkgrupp inleddes. Åtal väcktes aldrig, men en internutredning ledde till kritik mot inblandade poliser och att Ulf Sempert, chefen för Malmöpolisen, varnades av ansvarsnämnden för att han ryckt på axlarna åt videofilmen.
Denne jurist blev av en slump vittne till hur sex nazister i maj 2011 gick till attack mot Ung vänster, som hade bokbord på en äng i Sundbyberg.
Männen vräkte böckerna i en sjö och misshandlade två personer, en av dem så allvarligt att hon tvingades söka vård.
Skadorna dokumenterades, polisanmälan gjordes. Över tio förhör hölls med brottsoffren. Inte ett enda med de attackerande männen, som troligen kom från Svenska motståndsrörelsen. Attacken bar den nazistiska organisationens signum.
Allt slängdes i papperskorgen. Men juristen bråkade och skällde och lyckades förmå en ny åklagare att titta på ärendet. Snart var det dock nedlagt igen.
Det positiva med dessa berättelser är att det går att förmå åklagare att tänka om och göra nya prövningar. Där upphör dessvärre också glädjeämnena.
De flesta som utsätts för hatbrott är inte vana vid att slå i lagboken. Kanske är deras svenska bristfällig. Om de ens bor här. Fidel Ogu var på besök från Nigeria.
Ska samhällsengagemang vara avgörande för om ett rasistiskt fall får en ordentlig prövning eller inte?
Vad händer med alla de ärenden där inte en jurist av ett eller annat skäl uppmärksammas och bestämmer sig för att hjälpa till?
Är det rent av så att åklagare tar ett överklagande som skickas från en advokatbyrå på större allvar än om det kommer från en busschaufför?
Frågorna borde vara besvärande för polis och åklagare.