Lena Mellin: Äntligen möttes de
Det mest anmärkningsvärda med duellen mellan Reinfeldt och Löfven var varken argumenten eller tonen.
Det var att de äntligen möttes. Efter drygt 20 månaders tassande kring den uppenbarligen mycket heta gröten.
Innehållet i SvT-duellen mellan titelinnehavaren Fredrik Reinfeldt och hans utmanare Stefan Löfven var vältuggat.
De körde med sina vanligaste argument. Reinfeldt anklagade Löfven att höja skatterna på produktion och arbete med 30 miljarder för att höja bidragen. Löfven hävdade att Reinfeldt sänker skatten, både för sig själv och andra, med lånade pengar.
De var överens om att tillståndet i skolan inte är som det borde. Men medan Löfven talade sig varm för mindre klasser och pläderade Reinfeldt för mer individanpassad utbildning med hjälp av bland annat lärlingsplatser och nyutbildade speciallärare.
Intet nytt under solen alltså. Förutom att de båda statsministerkandidaterna i nästa års val äntligen möttes öga mot öga, drygt 20 månader efter Stefan Löfven valdes till ny S-ledare.
Mötet kan tyckas betydelselöst. Men det är det inte, det bevisar att valrörelsen nu är igång. Den sparkade igång 363 dagar före valdagen, så beväpna dig med tålamod. Det här blir långdraget, och inte särskilt kärvänligt.
Det långdragna rävspelet mellan statsminister Fredrik Reinfeldt och S-ledaren Stefan Löfvens staber om duellen innehåller ingredienser ur politikens sämsta skafferiburkar.
Reinfeldts folk anser att Löfven konsekvent vägrat möta statsministern. Löfvens personal ger den motsatta versionen.
Sant i sammanhanget är att Löfven vid åtminstone ett tillfälle tackat nej till att möte Reinfeldt öga mot öga i en tv-sänd duell. Han ansåg att tiden för förberedelser var för kort.
Sant är också att Reinfeldt flera gånger meddelat att han inte har någon lust att debattera mot Löfven förrän S-ledaren avslöjat vilken regering han vill leda, en koalition eller inte? Och i så fall med vilka partier?
Men igår tackade Löfven ja till duellen trots att han hade mindre än sju timmar på sig att plugga in replikerna. Och från Reinfeldt kom inga ultimativa krav på besked om S regeringsalternativ för att han skulle komma till studion.
Det var kort sagt ett nytt läge och alla gamla bortförklaringar hade blåst bort. Vad var det egentligen som hände?
Det självklara svaret är att det valet närmar sig och att båda sidor dras med problem. Både Reinfeldt och Löfven har ett behov av sparka igång sina sympatisörer och valarbetare. Vem som än vinner nästa år kommer att få kämpa, länge och idogt.
Katalysatorn blev den debattartikel som Stefan Löfven skrev i helgen där han ”på nytt” utmanade Fredrik Reinfeldt till debatt.
Artikeln fick Reinfeldts presschef att i går eftermiddag ringa Aktuellt och föreslå duellen. Mindre än en timme senare var allt klappat och klart. Löfven kunde, efter sin artikel, omöjligt tacka nej.
Att statsministern och hans utmanare inte möts öga mot öga på mer än 1,5 år är förmodligen oöverträffat i modern svensk politik.
Det är illa redan från start eftersom det demokratiska samtalet, för att uttrycka sig högtidligt, kräver att just de två debatterar mot varandra med jämna eller ojämna mellanrum. Ännu sämre är det eftersom Löfven inte sitter i riksdagen och inte kan möta Reinfeldt där, varken i partiledardebatter eller frågestunder.
Men i går blev det äntligen av. Det var på tiden.