Förstatligande knappast rätt recept
Kravet ”förstatliga skolan” är det senaste uttrycket för frustrationen över tillståndet i det svenska skolan.
Men är det verkligen rätt recept? Det finns anledning att tvivla.
I en läsarfråga på aftonbladet.se svarar 90 procent att det är på tiden att den svenska skolan förstatligas. 20 000 hade röstat när resultatet såg ut så.
När Lärarnas riksförbund lät undersökningsföretaget Novus ställa en snarlik fråga i december, strax efter det nedslående resultatet i årets Pisaundersökning publicerats, svarade 81 procent att staten borde ha huvudansvaret för skolan.
Drygt två år tidigare, i maj 2011, fick samma beställare och samma undersökningsföretag svaret från 56 procent av de tillfrågade att skolan borde förstatligas.
Det är alltså den rådande trenden. Skolan bör återigen bli en heltstatlig angelägenhet så ordnar sig det mesta.
Tre partier tycker så. Förutom Folkpartiet med skoldebattens nestor Jan Björklund i spetsen tycker även Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna att skolan åter ska förstatligas efter 1991 års kommunalisering.
Men skolan är i hög grad fortfarande en statlig angelägenhet. Den som inte tror det är ute och far.
Lärarutbildningen är statlig, betygssystemet bestäms av riksdagen, statsbidragen likaså, liksom det fria skolvalet, de nationella proven, läroplanerna och den nyligen införda premielönen för så kallade förstelärare. För att nämna några exempel.
Det kan helt enkelt vara så att staten inte är lösningen på skolans problem.
Förmodligen är det inte heller pengarna. Sverige är trea på listan över de EU-länder som satsar mest på utbildning, närmare sju procent av BNP.
I genomsnitt satsades det 2012 hela 92 300 kronor på en plats i grundskolan. Det var drygt 7 700 kronor mer än tio år tidigare, i fasta priser enligt Ekonomifakta. Men under den perioden, då det alltså satsats alltmer på skolan, har resultaten sjunkit kontinuerligt.
Eleverna har lärt sig mindre och mindre, åtminstone enligt OECD:s internationella Pisaundersökning som mäter prestationer av elever i ett 30-tal industriländer. Sverige hamnade under medelvärdet i den senaste rapporten.
Eleverna kan mindre matte, begriper allt mindre av vad de läser och förstår allt mindre av naturvetenskap.
Det är alarmerande och givetvis vill alla hitta en enkel lösning. Vem vill inte det, det är mänskligt. Men är förstatligandet svaret? Sannolikt inte det första eller ens det bästa.
En frustrerad mamma till tre barn i grundskolan sade sedan den senaste Pisaundersökningen publicerades i december till mig att ”det är lärarna som är problemet, de saknar auktoritet”.
Och ungefär där är det alla inblandade ringar in problemet. Dagens elever har för lite kontakt med sina lärare. De ska studera för mycket på egen hand. De får för få återkopplingar, för lite kunskapsförmedling, för lite undervisning helt enkelt.
Inte för att det är fel att leta på egen hand. Men ibland kan ju kunskaper som hittas på internet eller annorstädes bli lite fel. Om ingen med en bredare överblick och större kunskap leder rätt, eller åtminstone diskuterar ämnet.
Debatten om skolan kommer att bli en av valårets hetaste eftersom den rör den helt centrala frågan om vår gemensamma framtid i ett litet land i norra Europas utmarker. Vår konkurrenskraft.
Men att alla problem löses genom att helt återförstatliga skolan tror jag uppriktigt sagt ingen tror. Varken Jan Björklund eller de som röstat på aftonbladet.se.