Ett tydligt exempel på att dagens vänster saknar roder
Den som undrar varför vänstern har det svårt kan läsa Aftonbladets kultursidor i måndags, 12/6. Där skrev Per Leander, författare, och Aleksej Sachnin, ”rysk vänsteraktivist”, en kuriös artikel om Ryssland.
Leander och Sachnin vill inte bara beskriva politiken i Ryssland utan även västvärlden. Således påstår de att det ”överallt” är ”sönderfall av de strukturer som tagits för givna i länder som ansetts ha stabila politiska system”.
I själva verket är det precis tvärtom. Strukturerna i väst har – än så länge – visat sig hållbara medan diverse politiska partier befinner sig i kris. Det är starka strukturer, i USA till exempel, som upprätthåller ett system där partier kommer och går och val bjuder på behagliga och obehagliga överraskningar och ofta förvirring.
Det kallas demokrati, ett system med mängder av fel och brister men som de flesta brukar föredra framför alternativen.
”Ryssland är trots allt en integrerad del av det nyliberala kapitalistiska systemet och kan inte undgå den globala systemkris som skakat om USA, Storbritannien och Frankrike”, skriver Leander och Sachnin.
Jag antar att de menar att Ryssland deltar i den internationella handeln. I så fall är ju alla länder, Nordkorea möjligen undantaget, en del av det kapitalistiska systemet, ”nyliberalt” eller inte.
Formuleringen syftar till något annat än denna banala självklarhet. Leander och Sachnin jämställer Ryssland med demokratierna i väst som om de är ungefär samma sak. Men Putins Ryssland är ju en kleptokrati, ett Haiti med kärnvapen, fast värre än Haiti eftersom den ryska staten låter mörda motståndare utomlands.
I nästa andetag skriver Leander och Sachnin: ”Den allmänna euforin över Krims återförenande med Ryssland...”
Här kan vi verkligen tala om en systemkris. Rysslands olagliga annektering av Krim och aggression mot Ukraina har slagit sönder den europeiska efterkrigsordningen. Putin sätter nävrätten före rätten.
Gränsernas okränkbarhet var grundsatsen när Västtysklands Willy Brandt och Sovjetunionens Leonid Bresjnev inledde avspänningen i Europa 1970. De tillhörde en generation som upplevt andra världskriget och in på skinnet kände faran med revanschism.
Leander och Sachnin använder den ryska propagandans terminologi, ”återförenande”.
Deras artikel är inte intressant i sig, den har många ord men lite pregnans. Som illustration till en så kallad vänster som saknar roder i en stormig värld är den emellertid tänkvärd.