Mediehöjdarna låter som spikproducenter
Jeanette Bonnier, en av mediefamiljens storfräsare, intervjuades i tv nyligen. Hon sade något som jag hört Bonnierfolk säga förut. Inte bara Bonnierfolk, förresten, utan storfräsare i alla mediekoncerner:
”Vi säljer ju inte spik.”
Repliken kommer alltid när frågorna blir lite för inriktade på affärssidan av text- bild- och ljudproducerandet. Poängen är förstås att tidningar, böcker och sådant, faktiskt är något annat än bara varor. Det finns ett ansvar här. En finhet och kanske rent av en passion.
Har ni någonsin undrat vad landets spikproducenter, om det nu finns sådana kvar, tycker om det där?
Företag är märkliga saker. Folk som startar sådana är nästan alltid intresserade av något annat än att bara tjäna pengar. De kan sälja plastbyttor, nylonstrumpor, disktrasor, glödlampor, eller för den delen spik. Sådant som de flesta av oss tar för givet. Men de som står för produktion och försäljning av struntsakerna, saker som efter ett kort liv hamnar i pannan på ett kommunalt värmeverk, känner inte så.
Jag har träffat människor som varit passionerade producenter av stålprofiler eller däck, kaffeautomater eller rostfria avgassystem. Och det finns tvivelsutan spikproducenter, någonstans i världen, som ser sin syssla som ett kall.
Det är klart att jag förstår vad Bonnierarna och de andra menar. Det fria ordet. Demokratin. Debatten. Det trumfar både nubb och trallgrabber. Men jag tycker ändå att spikargumentet börjar skramla misstänkt likt en tom tunna.
De senaste tio åren har jag hört många chefredaktörer tala. De gör det gärna. Frågan är vad de talar om.
Annonser är ett vanligt ämne. Teknik ett annat. Omorganiseringar ett tredje. Talar de innehåll handlar det ofta om hur långt man kan gå i det man visar, utan att bli smälld på fingrarna. Juridik, alltså.
Frågan är också hur de talar. Svaret är att de talar som managementkonsulter. Det är ”koncept” och ”varumärken” och ”kanalöverskridande” och ”digitala lösningar”.
Det jag vill komma till är det här: att höra mediehöjdare tala har blivit ungefär som att lyssna på en passionerad spikproducent. Skillnaden mellan det ena och det andra verkar ha minskat i mediehöjdarnas egna huvuden.
Är det möjligen sig själva de försöker påminna, när de talar om att de inte säljer spik?