Svindlande att tänka på vad som händer bakom Reinfeldts rygg
En statlig storaffär på nära 100 miljarder kronor gjordes upp utan att statsministern fick veta något.
Vad mer görs upp bakom hans rygg? Tanken svindlar.
Inblickarna i regeringskansliets hantering av statliga Vattenfalls köp av energibolaget Nuon är inte smickrande.
Det är inte en flock yra höns som springer omkring. Men nästan.
Detaljerna avslöjas i de KU-förhör i riksdagen som avslutas på torsdag med en utfrågning av statsminister Fredrik Reinfeldt (M).
I dag frågades finansminister Anders Borg (M) och förre statssekreteraren vid näringsdepartementet Ola Alterå (C) ut av konstitutionsutskottet, KU. Och vad de berättade var milt uttryckt häpnadsväckande.
Vi backar bandet. Vattenfall ville köpa holländska Nuon för 97 miljarder kronor 2009. En jätteaffär som krävde ägaren statens godkännande. Ansvarig för de statliga företagen i regeringen var dåvarande näringsministern och centerledaren Maud Olofsson.
Affären bedömdes som god men har i efterhand, sedan USA börjat utvinna skiffergas i underjorden, visat sig vara en katastrof som kostat Vattenfall 37,5 miljarder kronor. Den är orsaken till att den tidigare statliga kassakon inte ger någon utdelning i år.
Anders Borg fick kännedom om affären via media, två veckor efter Maud Olofsson gett klartecken till mångmiljardinvesteringen. Han blev då så förvånad att han ringde Fredrik Reinfeldt som inte heller kände till den.
Enbart det räcker för att man ska vilja ta något lugnande. Vad mer görs upp bakom ryggen på statsministern?
Enligt Borg ska större köp alltid leda till en gemensam beredning mellan fackdepartementet, i det här fallet näringsdepartementet, och finansdepartementets budgetavdelning.
Olofsson och hennes stab, skulle se till att beredningen avslutades och därefter invänta ett så kallat vidi (ställningstagande) från budgetavdelningen. Men enligt Borg avslutades beredningen inte och något vidi levererades inte heller.
– Det har inte skett någon beredning enligt regelverket, slog han fast.
Jaha. Handlade det inte om 97 miljarder?
En i sammanhanget mindre fråga, som ändå växt sig stor, är om de övriga partiledarna i regeringen var informerade i förväg om affären.
Noteringar i en loggbok tyder på det, men en av dem som ansvarade för den hävdar att hon inte längre minns. En annan påstår att hon dokumenterat den information hon fått men tar inte ställning till om den var korrekt.
Anders Borg hävdar dock att ingen i det inre kabinettet, utom Maud Olofsson, var informerad i förväg. Det består av partiledarna och statsministerns statssekreterare. Ola Alterå känner inte heller till att Reinfeldt, Björklund eller Hägglund fick förhandsbesked.
Årets, eller kanske till och med årtiondets, affär passerade inte heller samordningskansliet där regeringens politik nagelfars mellan de fyra partierna.
Normalt hanteras betydligt lägre summor med avsevärt större sinne för ansvar och interninformation än Nuonaffären av regeringskansliet. Och så ska det vara.
Att dokumentationen av vad regeringskansliet gjorde, eller inte gjorde, i samband med Vattenfalls Nuonköp är så sparsmakad eller rentav fel är oroväckande. Utan att veta vem som gjort vad är det omöjligt att utkräva ansvar.
Det spelar regeringen i händerna just nu eftersom allt kan skylla på Maud Olofsson. Hon är ju inte längre med och det egna skinnet ska alltid räddas först.
Till näringsdepartementets försvar kan sägas att de hade väldigt mycket att göra just då. Posten gick ihop med danska posten, SAS behövde nya pengar av ägarna, regeringens energiöverenskommelse blev klar och SAAB ansökte om rekonstruktion.
Men trots det får det inte gå till så här. Det är att ”spela Monopol med skattebetalarnas pengar” för att citera Maud Olofsson.