Är enkelt: Lobba inte inom samma område
Det finns en gyllene regel.
En politiker ska inte vara lobbyist inom samma område som han eller hon är politiskt verksam.
Enkelt.
Trafiklandstingsrådet Christer Wennerholm (M) i Stockholm är också ordförande i intresseorganisationen Spårvagnstäderna. Syftet med den är att göra det lättare att bygga ut spårvägen.
Medlemmar är kommuner och regionala kollektivtrafikorgan. Företag och intresseorganisationer kan bli associerade.
Spårvagnstäderna är alltså ett äkta särintresse befolkad med allt från folk som gillar gamla spårvagnar till dem som vill ha fler och längre linjer.
Christer Wennerholm är ansvarig för trafiken i Sveriges till befolkningen största län och ordförande i det regionala kollektivtrafikbolaget SL. Man skulle kunna tycka att det är naturligt att han är ordförande i Spårvagnsstäderna eftersom spårvägen i Stockholm byggs ut.
Men tyvärr är det svårt att tycka att det är det. Det är varken naturligt eller bra.
Vissa spårvägar försvarar nämligen varken sin plats eller sina kostnader. Det gäller framför allt den omdiskuterade så kallade NK-expressen, spårvagnslinjen som förlängdes två stationer och nu går förbi det fina varuhuset. Den kostade nära en miljon kronor per meter.
Det är lätt att hemfalla till misstanken att spårvagnsentusiasten Wennerholm i det fallet har drivit igenom en trafiklösning som han personligen gillar bäst. Men som kanske inte är den optimala om man tar hänsyn till alla faktorer.
Jag kan förstå att många lobbyister även är politiskt aktiva. Det är två sidor av samma mynt, påverkan.
Men det är svårt att vara politiskt verksam och också jobba som lobbyist. Kritik för att man inte kan sära på rollerna kommer som ett brev på posten.
Den gyllene regeln måste därför vara att man inte lobbar inom samma område som man är politiskt verksam. En som fattat det är Christoffer Järkeborn (M) i Stockholms kommun.
Han satt tidigare i Exploateringsnämnden. Men ett år innan han fick jobbet som public affairs-ansvarig på byggjätten Skanska lämnade han den och bytte till utbildningsfrågor.
Han sitter visserligen även i kommunfullmäktige där markupplåtelser till sist klubbas. Men då är frågan redan avgjord. Att fullmäktige ändrar ett beslut fattat av nämnden är mycket ovanligt.
I USA registreras lobbyister. Kontakter med politiker måste bokföras och utgifter redovisas för att man ska kunna kartlägga eventuell påverkan. Om en politiker besöker eller reser på en organisations bekostnad måste det först godkännas.
EU-kommissionen och EU-parlamentet och har ett register över lobbyister för att unna se vilka de träffar.
Det kan vara idéer för Sverige. Under förutsättning att uppgifterna är offentliga. Annars är registreringen fullkomligt meningslös.
Öppenhet är nästan alltid bra. I alla fall när det handlar om våra gemensamma pengar.