Skona barnen från apelsiner i iskylan
Det är ett helvete att vara barn. Och nu kanske ni tänker på moderna ungdomsböcker där föräldrarna alltid är alkoholiserade och fattiga och barnen sniffar lim, stjäl mopeder och skär sig
i armarna. Eller så kanske ni tänker på barnsoldater, barnarbete och barnprostituerade.
Jag medger att sådant trumfar vad jag har att komma med. Men jag föreslår också att ni, om ni tänker på sådant, taggar ned en aning. Det är en samtida epidemi att alltid gå rakt på crescendot, pang på det värsta, ned i den djupaste dalen och upp på den högsta höjden. Det jag ber er göra är att behärska er, inte sniffa efter ett dramatiskt fix och i stället stanna upp ett ögonblick på vardagens lätta sluttning.
Alltså: det är ett helvete att vara barn. För när man är barn blir man utdragen i snöhelvetet och väl där förväntas man skala en apelsin.
Världen är full av frukter. Men någonstans längs vägen togs uppenbarligen ett beslut i demokratisk ordning om att inget
barn i en snödriva är komplett i avsaknad av just apelsin. Och i en tilläggsklausul slogs det fast att det inte ska vara vilken apelsin som helst. Det ska vara den alldeles särskilda sorts apelsin som klamrar sig fast vid sitt skal som Gaddafi vid Libyen. Den sorten som, när den väl släppt det yttre skalet, lämnar ett gummisegt vitt hölje kring fruktköttet. Och det ska dessutom vara en apelsin med extra mycket saft.
Det känns löjligt att behöva påpeka det, men man kan inte skala en apelsin med vantarna på. Så är man barn blir man sittande där, barhänt. Man drar och sliter i det vita och saften börjar rinna nedför fingrarna, in under muddarna, längs underarmarna.
Det är femton grader kallt.
Världen är full av frukter, även med tumvantar kan man skala en banan, men barn skickas ut i snöhelvetet med apelsiner. Det är närvaroplikt på den vedervärdiga erfarenheten att samtidigt vara stelfrusen och kladdig, från fingertoppar till armbågar. Det är ett helvete att vara barn.
Ändå finns det vuxna som drömmer sig tillbaka. Hurtiga jävlar som fortfarande och frivilligt ägnar sig åt vintersport och termoschoklad. Det finns bara två möjliga förklaringar: antingen är de helt enkelt satta på jorden för att tråka oss. Eller så hade de morsor av det där slaget som skar upp apelsinen åt dem med kniv.
Jag vet inte vilket som gör mig mest förbannad.