Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Sam, Samuel

Ingen gör poesi av det man fattar

Om man är busschaufför, eller gruvarbetare, eller lärare, beskriver ingen det man gör med liknelser. Än mindre med metaforer. Ingen busschaufför får höra att han ”tryggt lotsar folket från hamn till hamn”, ingen gruvarbetare att han ”likt Orfeus stiger ned i underjorden,

i jakt på det sköna”, ingen lärare att hon ”drar undan okunnighetens förhängen och låter upplysningens ljus skina in”.

Om man är politiker, däremot...

Ett presidentval i USA är fullt av liknelser. Kandidaterna är som ”rorsmän” med ett ”stadigt grepp om rorkulten”, de är ”landsfäder”, eller kanske ”mavericks”; det betyder egentligen en omärkt kalv, som inte är någons egendom. De ”hugger sig igenom undervegetationen” för att ”sprida sitt evangelium”, de ”vårdar gräsrötterna” och deltar i det ”politiska spelet” där ”handflator smörjs”, det ”klättras uppför oljade stolpar” och det gäller att ”få en plats vid köttgrytorna”.

Och vi är precis likadana. Svenska politiker bär ”ledartröjor” och ”vänsterprasslar”, de ”krattar manegen” och ”djupdyker”. De gör ”pudlar”.

Det måste väl betyda att det är något poetiskt med politik. Frågan är vad.

Dålig poesi skrivs av folk som tror att poesi är detsamma som att uttrycka känslor. Och visst har politiken sitt hjärta-smärta, sina leende guldbruna ögon och sin sal på lasarettet.

Bra poesi, å andra sidan, utgår från att poesi är det mest ekonomiska, koncentrerade, precisa sättet att uttrycka något exakt. Här finns plats för fnys, men det existerar faktiskt sådan politisk poesi också.

Poesi, bra eller dålig, kan också vara en smickrande kameravinkel, snygg ljussättning och smink. Ett slagfält blir tjusigare om man använder liknelser och metaforer. Detsamma gäller politiken.

Men ju mer jag tänker på saken, desto mer undrar jag om inte den verkliga förklaringen är enklare. Vi begriper vad busschaufförer gör. Vi fattar vad gruvarbetare har för sig. Vi förstår vad lärare ägnar sig åt. Vi blir inte klokare av att hänga på dem några liknelser.

Politiker, däremot: rent formellt vet vi vad de pysslar med. Men när vi ska försöka beskriva vad de egentligen, konkret, ägnar sig åt, så...

Ja, utan liknelser blir det som att fånga en tvål i en åltunna. Med liknelser blir det enklare. Som att fånga en ål i en tvåltunna, ungefär.

Följ ämnen i artikeln