Är även Osloborna slemmiga och infama?
I november förra året berättade Athena Farrokhzad på kultursidan i Aftonbladet att hon åkt till Oslo.
Hon skulle ”läsa ihop” det Kommunistiska manifestet med Valerie Solanas SCUM-manifest, som föreslår att alla män bör utplånas. Solanas försökte själv, med pistol, utplåna tre män.
Farrokhzad fann att Oslopubliken var besvärlig: ”Lika benägen som jag var att läsa ihop Solanas med Marx och Engels, lika benägna var de att läsa ihop Solanas med Anders Behring Breivik. Hur kunde jag komma där och predika våld efter vad de hade varit med om den 22 juli?”
Åsa Linderborg, kulturchef här på tidningen, borde anse att Oslobornas reaktion var ”slemmig och infam”. För de såg uppenbarligen just de beröringspunkter mellan Breivik och kulturradikalers strävan att chocka kälkborgarna, som jag skrev om i torsdags. Att se den likheten är att vara ”slemmig och infam”, skrev Linderborg i fredags.
Ur Linderborgs samling av invektiv, lite guilt-by-association och några medvetna missförstånd hoppar ett ord fram: jag tillskrivs ”hat”. Det har blivit en vana på vänsterkanten, oavsett om debatten gäller genusteori, konst eller sjukförsäkring. Det är något märkligt med detta, för de enda som talar om hat som något positivt är samma vänsterkant: ”Odla ditt klasshat”.
Att tillskriva meningsmotståndare ”hat” är förstås ett försök att få dem att hålla käft. Vänsterdebattörers främsta mål verkar ha blivit att få slut på all debatt. Men att begreppet ”hat” också används positivt, säger något mer. Här finns en dröm om hat och våld som förlösande, renande krafter. Som i SCUM-manifestet.
Farrokhzad framhärdade, men Osloborna vek sig inte: ”Det spelade ingen roll hur mycket jag försökte förklara att den härskandes våld inte går att jämställa med den förtrycktas våld.”
Sådana fraser återkommer på Linderborgs kultursida. Och just nu redogör Breivik för hur han odlat sitt ideologiska hat. Sedan agerade han på det. Han rättfärdigar det med att han anser sig förtryckt av de härskande.
Breivik skulle haft nytta av Farrokhzads fras i den klippsamling han kallar manifest. Istället publicerades den som försvar för ett annat våldsmanifest. På Åsa Linderborgs kultursida. Med tydlig udd mot norska kälkborgare som inte kan skilja på bra och dåligt våld.
Slemmigt och infamt? Jodå.