Jag hoppas uppleva en kärlek som deras
Han lägger de rynkiga händerna mot bröstet. Pressar dem försiktigt mot sin jordfläckiga tröja. Drar dem sakta upp och ner för att demonstrera smärtan. Jag sväljer hårt.
– Frida, ibland gör det så ont att jag inte får någon luft.
Jag tar ett vacklande steg framåt. Farfar står hukad mot grinden. Fäster blicken någonstans bakom min rygg och fortsätter:
– Jag kan komma på mig själv med att prata med henne och tänka ”vad fan svarar hon inte för”. Och när jag kollar dit så är hon inte där.
Panikartat försöker jag hitta någonting att säga. Något som mildrar det som gör ont. Men vad säger man till någon vars kärlek sedan nästan 60 år är borta? I stället är det han som säger något. Något om att hunden är ett bra sällskap. ”Bättre än inget”. Jag ler försiktigt, lägger armarna hårt om hans axlar. Åttioett år gammal och fortfarande så stark. Fortfarande med samma kärlek till blommorna och grönsakerna och de små växthusen som står bakom huset. Till farmor.
Jag minns den gången vi satt vi vid köksbordet med förstoringsglas och försökte hitta vigseldatumet i de slitna guldringarna. Ingen av dem mindes hur länge de varit gifta. Jag skrattade när farfar sa; ”det är inte konstigt att det börjar växa mossa på en”. Deras kärlek, jag har aldrig sett kärlek som den. Så oövervinnerlig. Så genuin. Så självklar. Så menad att leva, vad som än kom i vägen.
Fem år senare är det jag som knappt får ner luften, men jag håller hans rynkiga hand i min och säger att jag fortfarande inte förstår, inte än, men att jag ser fram emot att förstå en dag. Hur det känns att älska någon så mycket att när den personen försvinner är det enda man gör att härda ut på doserna av kärlek från alla andra. Hur det känns att älska någon så mycket att när tiden är inne är det dags att släppa taget.
Dags att samla ihop mossan och kärleken och ta med den dit den hör hemma.
Jag håller hans hand och säger; ”det jag inte sa den där gången dina händer var jordfläckiga och sorgsna är att jag också vill uppleva kärlek som er någon gång. Säg hej till farmor från mig. Vi ses sen.”