Obegripligt att varghonan sjanghajas gång på gång
Man kan skaka på huvudet åt Pandora som öppnade asken med all världens bedrövelser och tröstlöshet. Varför kunde hon inte hålla fingrarna i styr? Å andra sidan finns det ämnen som man vet att man borde undvika. Lik förbannat känner man sig, förr eller senare, tvingad att skriva.
Alltså: vargar. Eller snarare: vargen.
”Junselevargen” har kommit en bra bit norrut igen, efter att ha kidnappats och slängts ut i en skog i lantligare delar av Stockholms län. Det är fjärde gången naturbyråkraternas sjanghajande slutar i fiasko.
Fjärde gången.
Ändå var det Junselevargen som programledarna förundrade sig över när saken diskuterades i radio häromdagen. Som om det vore vargen som betedde sig märkligt, på gränsen till vanvettigt. Jag har aldrig haft fasta åsikter om den svenska vargstammen, men om vargnapparna gör ett femte försök, överväger jag att skaffa mig några. Det finns en gräns för hur mycket stollighet man kan svälja.
Jag är inte renägare, jägare eller ens svampplockare. Jag misstänker att en del av vargkverulanterna fått djuret på hjärnan. Men oavsett det begriper jag i alla fall vad de menar. Vargen är ett besvär för dem. De vill slippa besvär.
Vargkramarna, däremot …
Såvitt jag vet är vargen inte en utrotningshotad art. Den anses tvärtom ”livskraftig”, populationen är stabil och utbredningsområdet är stort. Jag har inte heller hört något övertygande argument för att vargen behövs i just svenska ekosystem. Vi var i stort sett utan den under ganska lång tid. Det gick bra. Nu ställer den mest till problem för det viktigaste rovdjuret i våra ekosystem, det vill säga jägaren.
Varför är det egentligen så viktigt att ha varg i skogen? För att visa storsinthet? För att be om ursäkt för tidigare utrotningsförsök? Eller har vi bara att göra med ett mystiskt förhärligande av ”naturen”?
Jag kommer aldrig att skrika på utrotning av svensk varg. Men jag vill påpeka detta: det är svårt att hålla med folk som inte kan göra sin ståndpunkt begriplig. Det är näst intill omöjligt att ställa sig bakom en politik som gör det till en bra idé att gång på gång skicka arma ulvrackor kors och tvärs över landet.