Under resan måste verkligheten krossa alla förväntningar
När ni läser det här befinner jag mig i Miami, förutsatt att Sas inte misskött underhållet och jag vilar på 6 000 meters djup i Laurentiusgraven. Om så skett: tack ska ni ha och glad vår.
Men åter till Florida.
Miami är en härlig blandning av pastelltoner och sammetslena västvindar: en tropisk dagdröm. En sensuell och kroppslig atmosfär, spetsad med västindiska rytmer, genomsyrar allt. Havet är turkost och nattlivet pulserande, vilket på intet sätt förtar de många anmärkningsvärda historiska sevärdheterna.
Det är åtminstone vad jag kommit att förvänta mig av att ögna några guideböcker. Jag har aldrig varit i Miami förut. Det antar jag att guideboksförfattarna har varit, så vad annat kan jag göra än att lita på deras besked?
En idé är förstås att i stället surfa in på en sådan där hemsida där nitiska resenärer mobilfotat mjöldaggsfläckiga badrum och guppande kondomer i strandkanten. Men livet har nog av dokusåpor och något ligger det i att varje plats tar färg av resenärens förväntningar. ”Sök och du skall finna” gäller i alla lägen. Varför då jaga efter sprucket sanitetsporslin?
Men det är svårt med nya ställen. Vid sidan av guideböckerna hade mina förväntningar på Miami egentligen bara två källor: några anekdoter om exilkubaner och planerade strandhugg i Grisbukten samt, naturligtvis, ”Miami Vice”. Det är precis sådan brist på källor som gör det svårt att hålla fast vid sina optimistiska förväntningar. Om inte förr börjar tvivlet gro i den händelselösa tristess som råder i en flygkabin.
Kan verkligen hela staden bestå av racerbåtsburna glidare i italienska kostymer och skor utan strumpor? Antagligen inte. Och någonstans över den mittatlantiska ryggen fylls sinnet av betydligt tristare potentiella verkligheter: golfande pensionärer, mattaffärer med konstant utförsäljning och svampiga tacos. När man väl landar spanar man, hur man än försökt, ängsligt efter den första besvikelsen.
I sådana lägen hänger allt på att den verkliga versionen är starkare än fantasin. Allt måste inte vara pastelltoner och sammetslen västvind, men verkligheten måste ha en egen kraft, stark nog att krossa alla förväntningar.
Vissa ställen har det där, trots orimliga förväntningar: New York. Venedig. Andra har det inte, trots lågt ställda förväntningar: Göteborg. Düsseldorf.
Kanske befinner jag mig just nu i Düsseldorf-by-the-sea. I så fall är det åtminstone en tröst att inte vila i Laurentiusgraven.
Dagens fakta
Hastighetskamerorna som står längs våra vägar uppfanns inte för att sänka bilars hastighet, utan tvärtom för att finna sätt att höja den. Den holländske ingenjören och rallyföraren Maurice Gatsonides uppfann hastighetskameran på femtiotalet i sin strävan att höja farten då han rundade kurvor.
Dagens byggnad
Biltmore House, Asheville, North Carolina. Richard Morris Hunt, som även ritade fundamentet till Frihetsgudinnan i New York, ritade denna 15 427 kvadratmeter stora herrgård i fransk renässansstil. Beställare var George Washington Vanderbilt II och byggnaden, som färdigställdes 1895, är fortfarande det största privatägda huset i USA.