Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Sam, Samuel

Huvudsaken har tappats bort i våra vapenaffärer

Tolgfors. Jo, jag är trött på det också. Men var ska jag annars börja?

Tolgfors, alltså. Tror ni att han blev personlig och känslomässig och tog skydd bakom sina barn, därför att en dyr pr-konsult sagt åt honom att göra det? Eller tror ni att han verkligen kände sig förföljd, trots att han bara fått några jobbiga frågor?

Jag är inte säker på vad som är värst. Jag lutar åt det senare. Kalkylerade cyniker är vi vana vid inom politiken. Politiker som inte kan skilja på sitt eget privatliv och sitt uppdrag är något annat. ­Sådana som får tårar i ögonen så snart någon undrar vad de har för sig. Vi har ­redan sett en Fredrick Federley hulka­ och prata om sin mamma, när han hade det jobbigt i FRA-frågan. Vad kommer härnäst?

Jag har inte ens lust att ­gissa.

Jag har tappat lusten för hela Saudiskandalen, förresten. Den börjar kännas ovidkommande. Som om vi fastnat i att tala om något som ligger vid sidan av det vi borde tala om. Och det beror faktiskt inte bara på Sten Tolgfors.

Visst måste vi reda ut det här. Visst kan man resonera­ om reglerna för vapen­export. Men alldeles oavsett vad vi kommer fram till – om så Fredrik Reinfeldt personligen har stuvat en resväska full med klusterbomber och rest till Saudi – kommer­ jag att ha svårt att se det som ­annat än en bisak. Då får han väl tjäras och fjädras och ställas inför högsta dom­stolen. Och så var vi klara med den bisaken.

Men kvar skulle fort­farande huvudsaken finnas.

Huvudsaken dyker upp i ­bisatser. Några lager­ ­under bulvanföretag, ­indignation och handels- och ­näringspolitik. ­Huvudsaken ligger så djupt ­begravd att jag misstänker att många ­inte ens märker att den finns där längre. Och det är inte konstigt, för den finns nästan inte där längre.

Huvudsaken är det svenska försvaret.

I bisatser får vi höra att det svenska försvaret är i topptrim nu. Vår beredskap är god. Svenskt försvar är berett­ till insatser var som helst i världen. Goda nyheter för Somalia, Afghanistan och Kongo, alltså. Det enda som aldrig riktigt blir klart är vem som ska försvara Sverige.

Har vi någon beredskap för det?

Förra gången en försvarsminister avgick – han hette­ Mikael Odenberg – var det den frågan som var ­avgörande. Sedan dess har det rustats ned i nästan fem år till. Och vi talar om Saudiarabiens försvar.

Följ ämnen i artikeln