EU:s tre pusselbitar allt svårare att lägga
Att be någon att ägna en kvart åt förkovran dagen före julafton är självklart att begära för mycket.
Men jag gör ett försök.
Här kommer ett erbjudande. Om du ägnar den här artikeln några minuter kan dagens EU-kris framstå som lite mer begriplig.
EU skapades för att förhindra nya krig mellan Tyskland och Frankrike. Ekonomierna skulle flätas samman så att det var helt omöjligt att förklara krig mot det andra landet eftersom det skulle vara detsamma som att börja kriga mot sig själv.
Kronan i denna långa process är den gemensamma valutan euro vars sedlar och mynt började användas 2002.
I sin iver att genomföra storverket, att byta valuta i en majoritet av EU:s länder, slarvade de styrande EU-politikerna med säkerheten. De fixade möjligen ett par utslitna hängslen. Men inte både hängslen och livrem.
Följden vet vi. Många länder struntade i att hålla sina statsskulder och budgetunderskott i schack, nu betalar 23 miljoner arbetslösa EU-medborgare priset.
Det EU:s fäder såg framför sig var alltså en allt större integration mellan medlemsländerna. Men vid toppmötet i Bryssel i början av december blev det mycket tydligt att det inte är dagens ledmotiv.
Tvärtom håller EU på att falla isär. I tre bitar.
Kärnan består av de 17 länder som har euron som valuta. Tyskland, EU:s största medlemsland, bytte bort sin starka D-mark mot euron. Förbundskansler Angela Merkel tänker inte låta krisländer som Grekland och Spanien äventyra den tyska ekonomin.
Alltså kommer nya, strikta regler att introduceras för dessa länder. Och Merkel tänker se till att de efterlevs.
I värsta fall hotar domstolsstraff.
I den andra gruppen ingår nio länder, däribland Sverige, som inte har euro som betalningsmedel. Men som ändå tycker att det där med EU är en ganska bra sak. Den gruppen riskerar att marginaliseras när euroländerna, läs Merkel, håller i EU:s taktpinne. Bland annat tänker euroländerna, eller EU 17, som de också kallas, ha egna toppmöten minst två gånger om året.
Den tredje gruppen består av eurolösa Storbritannien som aldrig kommit över att de anslutit sig till kontinenten och tvingas ta hänsyn till synpunkter från en massa tomtar i Bryssel.
Befolkningsstorleken gör dock att man inte helt kan bortse från dem.
Kriser föder lösningar, heter det. Men hur de ser ut för EU är ännu mycket oklart.