”Låt farbror Ove ta en extra omgång av skinkan”

Frida Hylander

Det kommer att bli bråk imorgon, det är ett som är säkert.

 Nej, jag pratar inte om den årliga redigeringen av Kalle Ankas julafton, utan om de otaliga julmiddagar som det kommer att ätas och umgås kring imorgon.

 Julbordet innehåller nämligen traditionellt sett två ingredienser som bäddar för konflikt: släktmedlemmar som behöver sitta ner och samtala med varandra och stora mängder kött.

Kött väcker känslor. Så mycket känslor att man ibland vill ändra på saker som inte finns. I Malmöinitiativet – en plattform där alla Malmöbor kan komma med förslag och synpunkter kring arbetsområden som kommunen ansvarar för – kom det nyligen in ett förslag om att avveckla vegonormen för offentlig mat. Köttätare ska inte behöva äta vegetarisk mat! Förslaget har dragit igång diskussioner och på plattformen diskuteras det ivrigt.

 Det finns bara, som allt oftare när det kommer till den pågående debatten, ett problem: Malmö Stad har ingen vegonorm. Tittar vi till exempel på policyn för Malmös skolors matbespisning står det bland annat att kött med hög kvalitet ska serveras och att köttet ska följa svensk djurskyddslagstiftning. Vidare ska maten vara ekologisk och miljömärkt.

Sista veckan före jullovet fick Malmöeleverna äta bland annat fisksoppa och julbord med klassiska tillbehör. Veckan innan dess hamburgare. Men det serveras inte kött varje dag. Liksom det inte gjorde när jag gick i grundskolan på 90-talet. Vi jublade över dagar då det serverades pannkakor och reflekterade i pannkaksyran inte över att pannkakor är köttfria. Överlag åt vi i Sverige ungefär hälften så mycket kött på 90-talet som vi gör idag, även om färre personer var vegetarianer då. Nästan som att det var enklare för många att äta vegetabilier när dessa inte var förknippade med att vara en viktig del i att ställa om till ett hållbart samhälle.

 Men kött väcker känslor och nog kommer det att bli bråk runt julborden. Såhär inför helgerna får jag allt oftare frågan om hur man som klimatengagerad ska göra för att hantera köttälskande och klimatskeptiska släktingar. Ska man ta fajten? Skälla ut farbror Ove över julskinkan? Blunda och tyst knyta näven under bordet?

Mitt råd är att hålla siktet rätt: det finns oändligt mycket distraktioner i klimatdebatten som för bort fokus från de stora frågorna. De frågor där vi verkligen behöver lägga vår energi, inte minst nu efter ännu ett misslyckat klimattoppmöte. Viktigare än att rasa över köttbullar är att lära sig känna igen distraktionerna. De finns överallt: om de så handlar om huruvida en 16-åring åkte tåg i 1 klass eller om förslag om att ta bort en vegonorm som inte finns.

 Låt farbror Ove ta en extra omgång av skinkan och spara dina krafter till klimatarbetet 2020 – du kommer att behövas där, mer än någonsin.