Vad som helst kan hända på valdagen
Centerväljare vill inte ha en alliansregering basunerades det ut i onsdags. Allt enligt en undersökning från SOM-institutet. Och för några dagar sedan publicerade Novus sin senaste opinionsundersökning. Sammanfattningsvis kan lekmannen med dagens underlag dra slutsatsen att det inte ser särskilt ljust ut för de traditionella blocken, varken Alliansen eller de rödgröna får en majoritet. Socialdemokraterna och Moderaterna samlar ungefär 48 procent av väljarkåren. Men säger undersökningarna något om hur det kommer gå i valet senare i höst?
Den enkla sanningen är att så inte är fallet. Tiden då man kunde göra en kvalificerad gissning om valresultatet är förbi, SIFO-mätningen i april under valåret ses inte längre som den sanna indikationen på höstens valresultat. Alla ”sanningar” som tidigare gällt i den politiska världen har försvunnit rasande fort. Fråga bara statsvetaren Sören Holmberg, när han inför valet 2010 yttrade de ökända orden ”alliansen är rökt”. Medielandskapet har förändrats oerhört snabbt under de senaste 10 åren, men det verkar som att vissa medier och partier inte insett detta utan kör på som om världen fortfarande är platt. Och så även vi ”förstå-sig-påare”. Här måste konsten att tänka efter före inarbetas ordentligt.
DN-debatten som landade på morgonen är inte längre ”dagens snackis”, det finns så mycket annat att läsa, reagera och skvallra om. Morgonekot tillsammans med lunch- och kvart i fem-ekot är inte längre den primära inhämtningen av nyheter, nu finns det nästintill en oändlig källa av nyhetsinhämtning, som sänder direkt. I dag regnar det dessutom av opinionsundersökningar där institutens resultat spretar väsentligt. Till exempel så ligger SD på 22,1 % i Yougov medan de i KantarSifo har 14,8 % för nästan samma mätperiod. Tidigare har det också funnits en ”tyst överenskommelse” om att inte släppa opinionsundersökningar på valdagen - den bröts under valdagen 2014. Att det inte går att förutse hur det kommer gå i valet med hjälp av opinionsundersökningar beror inte enbart på ett förändrat medielandskap eller att institutens resultat spretar.
Det beror också på etablissemangets bristande förmåga att göra den breda analysen. En opinionsmätning är inte en ”sanning” om det gällande läget, det borde mer ses som en trendindikator över tid, ej som aktuell fakta. Prognoser som produceras från till exempel Konjunkturinstitutet, Riksbanken, Ekonomistyrningsverket och OECD måste lusläsas för att läggas till pusslet över nuläget. Förstå hur trender och hur omvärlden förändras samt kunskap och känsla över partiers och organisationers inre liv. Vi får inte heller glömma bort självbilder och värderingar som finns i ett land. Det är så man bygger en gedigen helhetsanalys. Och sedan, efter valnatten, faller kanske nästa ”gamla sanning”. Istället för ett färdigt valresultat får vi kanske den här gången se startskottet på en koalitionsförhandling.
Den nya tiden stipulerar nya sanningar för oss ”förstå-sig-påare” att förhålla oss till, problemet är bara att vi knappt vet vilka de nya sanningarna är. En ny generation av opinionsinstitut, medier och rörligare väljare skapar förutsättningar för att vad som helst ska kunna hända. En sanning kvarstår dock. Den som mäktar med att göra den breda analysen kommer att vara mer upplyst om vart världen egentligen är på väg.