När samhället drar in på vårdkostnaden för en tok har vi problem
För 16 år sedan mördade han sin mamma – nu misstänks han ha dödat sin pappa
Så var det dags för mannen som misstänks för morden på sin far och dennes sambo att försöka trolla bort bevisen.
De fantasifulla förklaringarna påminde en hel del om de piruetter han en gång i världen ägnade sig åt för att undgå att bli fälld för ha dödat sin mor.
Men låt oss inte rycka på axlarna åt denna sorgliga rättegång: Den säger oss något om ett samhälle och dess prislappar.
Det var ingen vacker syn som mötte poliserna som gick in i lägenheten i Stockholmsförorten Tullinge den där februarimorgonen.
Innanför dörren, bredvid sin rullstol, låg en äldre man med kniv i hjärtat. Han hade slagits många gånger med ett hårt föremål i huvudet och sedan huggits elva gånger i bröstet.
Och i badrummet hittades sambon, även hon med kniv i bröstet. Slag mot huvudet, åtta hugg mot hjärtat.
Nu, en vacker försommardag några månader senare, sitter åklagare Hanna Lemonie och läser upp en lång rad indicier mot den misstänkte, son till den avlidne pappan, medelålders, häktets gröna kläder, ett ansikte likt Iprenmannens.
I förhör på eftermiddagen denna rättegångens första dag nekar han till att någonsin ha varit inne i bostaden.
Det finns ju då skäl att fråga sig varför parets blod fanns på mannens kläder. Jo, han befann sig i Tullinge den aktuella dagen och hade oturen att stöta på en elak figur som gick runt och skvätte vatten som möjligen innehöll blod ur en mugg.
Var får de allt ifrån, dessa män som alltid är oskyldiga till mord?
Hur tänker du runt att ditt blod har hittas i din pappas bostad? frågar åklagaren.
– Vi är ju släkt.
Någon förklaring till att din dna fanns under kvinnans nagel?
– Det är konstigt.
Ni hör hur det låter. Han kommer att dömas. För vem annars skulle ha mördat detta par, som inte har några kända fiender och inte heller hade en förmögenhet hemma?
Därmed skulle berättelsen kunna vara över, men nu är det dessvärre så att den ställer en besvärande fråga till samhället.
Mannen dömdes nämligen för 16 år sedan till rättspsykiatrisk vård för att ha mördat sin mamma. Då som nu: slag mot huvudet, kniv i hjärtat.
Efter några år beslöt länsrätten att han var frisk och släppte honom. Trots att ansvarig läkare protesterade och varnade för risk för återfall i brott. Ja, ni läste rätt. Behandlande läkare tyckte det var fel att avbryta vården. Men domstolen hade vaskat fram en sakkunnig som gjorde en annan bedömning och så var det inte mycket mer med den saken.
Jag gör mig inga illusioner om att samhället kommer att dra lärdomar av denna historia, men det skulle onekligen behövas.
Vad vill vi med rättspsykiatrin? Varför skrivs våldsbrottslingar stundom ut på svårbegripliga grunder?
Ingen vet var denne man har bott sedan domstolen slog knut på sig själv i sin iver att slippa honom, men vi vet att han har åkt in och ut ur fängelse för stölder och inbrott.
Jag kan inte helt frigöra mig från misstanken att länsrätten ville göra en samhällsekonomisk insats och dra in vårdkostnaden för en tok.
Om det ligger till på det viset blev besparingen en dyr historia. För bortsett från att två människors liv tog slut på ett hemskt sätt kommer utredning, rättegång och framtiden – vare sig den stavas fängelse eller vård – att kosta miljoner och åter miljoner.
Och när dagen var över lämnade en man Södertörns tingsrätt med långsamma steg och djupt sorgsen blick.
Hans föräldrar blev mördade med 16 års mellanrum, nu har han suttit och lyssnat på sin brors bisarra förklaringar och vill inte prata med journalister.
Vilken prislapp sätter vi på denna människas känslor?