Släpp kungatramset nu – finns större problem
Jag googlar runt och läser tidningar på nätet som besatt. Den här blomstrande tiden på året som ju är så full av dagisfester och utvecklingssamtal och röda dagar och konstiga klämdagar och avslutningar av alla dess slag har gjort mig till en sucker gällande uppdateringen på nyhetsfronten.
Lämningsdagen kommer närmre och närmre utan att jag egentligen tycker ett skit om någonting. Jag är som deg i huvudet av all smörgåstårta, saft och dåligt grillat kött så jag googlar som en vettvilling på jakt efter något att uppröras över.
Mycket av det jag får mig till livs handlar om vår käre kung. Eller käre och käre förresten, vi verkar ju äntligen ha börjat ifrågasätta det ganska så djupt odemokratiska med att ärva sin titel och slippa bli granskad och komma undan rättsliga påföljder. Hmm, vad tycker jag om det här nu då? Upprörd känsla? Stridsberedskap?
Nej. Gammal skåpmat får mycket sällan i gång mig. Min moraliska kompass går inte i spinn av att höra om den här löjliga kungaskandalen om och om igen. Vad är nytt? Den där Mille Markovic har ju varit med och hojtat om bilder och inspelningar redan från start. Lägg ner moralpaniken och diskutera det orimliga i att påtvinga en person fullkomlig etisk och kristen perfektion bara för att han råkar födas in i fel familj. Punkt.
Jag läser och läser och börjar bli desperat men hostar upprört till när jag läser rubriken ”Nigeriansk barnfabrik avslöjad”. Vadå barnfabrik? Här darrar det till inombords av upprördhet och djävulskap. Och värre blir det när jag läser vidare om de 32 gravida tonåringarna som fritogs av nigeriansk polis i en razzia i onsdags. Flickorna som var mellan femton och sjutton år gamla, hölls fångna i ett hus och tvingades att föda barn som sedan skulle säljas för 12 100–40 000 kronor. Handel med barn som säljs som arbetskraft till plantager och gruvor eller som prostituerade är ett stort problem i västra Afrika (TT).
Bredvid den här lilla horribla notisen inklämd långt bak i tidningen framstår kungens skumraskförehavanden som ju fått överdrivet stort medialt utrymme som ett – för att använda ett slitet uttryck – groteskt i-landsproblem.
Svenska mediers totala fokus på närhetsprincipen, att de mest irrelevanta svenska nyheter alltid får större utrymme än viktiga globala problem, äcklar mig. Miljontals barn världen över säljs som slavar, prostituerade och numer alltså som barnaföderskor och vi sitter här och ojar oss spaltmeter upp och spaltmeter ner över kungens eventuella besök på strippklubb. Det känns bara så skevt.