Lööf gör rätt – men fel
Centerledaren Annie Lööf är helt klart på rätt fråga. Första jobbet för nyanlända är superviktigt.
Men har hon rätt medicin? Kanske inte.
Annie Lööf gjorde ett tillfälligt inhopp på jobbet när hon talade på Centerns kommundagar i Karlstad. I olika former, och från olika utgångspunkter, pratade hon om flyktingkrisen.
Hon vill att det ska bli lättare för de nyanlända att få sitt första jobb. Inte bara för att hen då blir skattebetalare och får egna pengar att röra sig med. Utan för att det gör det enklare att lära sig svenska, möta nya vänner och skaffa sig en bostad.
Lööf är helt klart på rätt fråga. Men är den av henne föreslagna metoden den bästa?
Hon uppmanar arbetsmarknadens parter att, under den avtalsrörelse som snart sparkar igång, sluta avtal om lägre ingångslöner för nyanlända. Hon kallar det ingångsjobb.
Som motprestation är Centern beredd att sänka inkomstskatten och arbetsgivaravgift i de aktuella lönelägena. På så sätt blir den nyanlände betydligt billigare att anställa för företagaren. Medan den nyanlände kanske får lika mycket i handen som de fått med en högre ingångslön.
Det låter rimligt och kan kanske vara framgångsrikt. Men både den sittande och den förra regeringen jobbade med att subventionera vissa typer av jobb i hopp om att arbetsgivarna ska nappa på kroken.
Det har inte varit särskilt framgångsrikt. Företagarna tycks föredra att betala lite mer för anställda som är lite mer effektiva och har rätt utbildning.
Det finns egentligen bara ett enda undantag. Det är rutavdraget som är en subvention av enklare jobb och som bevisligen lett till det första jobbet, framför allt för invandrarkvinnor.
Om arbetsmarknadens parter inte sluter avtal om ingångsjobb så är Annie Lööf redo att ta till lagstiftning. Hon vill alltså att riksdagen ska bestämma att lägre löner ska betalas om löntagaren är en nyanländ svensk.
Här är Lööf inne på en mycket farlig väg. I Sverige regleras löner i avtal mellan fack och arbetsgivare. Företaget den anställde jobbar på får gärna betala högre löner än som regleras i kollektivavtalet. Men däremot inte lägre.
Det här är en modell som tjänat Sverige väl. Det har skapat ansvarsfulla fackliga organisationer och arbetsgivarorganisationer. De har skött sig själva och i hög grad sluppit politisk klåfingrighet.
Men nu vill alltså Annie Lööf bryta den principen och göra lönesättning till en fråga för regering och riksdag. Det vore mycket tråkigt om det förslaget förverkligades.
21 av EU:s medlemsländer har lagstiftat om hur hög den lägsta tillåtna månadslönen får vara. I England är den enligt en rapport från Eurostat 38 procent av genomsnittslönen, i Luxemburg drygt halva.
Tillbaka på riktigt på jobbet är Annie Lööf 1 april.