Japan vet att varje fest tar slut en dag

Aftonbladet

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2012-04-14

Hermans historia

helskärm

Det är körsbärsblommans tid i Japan.

Allteftersom vintern släpper sitt grepp och värmen kommer sprider sig blomningen över de japanska öarna och nu som i hundratals år vid denna tid samlas miljontals japaner varje dag och ­varje kväll under de blommande träden för att äta, dricka och sjunga.

Hanami, kallas festen. Vintern är slut, våren är här. Festen pågår tills de små vita blommorna ­snöar ner över de sjungande blomsterälskarna. Körsbärsträdens korta blomningstid påminner om livets skönhet och förgänglighet. I år är körsbärsblommans tid särskilt vemodig. Jordbävningen föra året med tsunamin och förstörda kärnkraftverket gav japanska folket en rejäl påminnelse om att allt som är levande måste dö och att allt som är tillverkat går sönder. Mer än tjugo tusen människor försvann för alltid. Mer än två miljoner människor fick sina liv omskakade. Hundratusentals hem förstördes då städer och samhällen utplånades av tsunamin eller förgiftades av det läckande kärnkraftverket.

Efter att ha läst min dotter Elin Lindqvists nyutkomna bok om katastrofen förra året och japanernas sätt att gå ­vidare, har jag själv kunnat resa i Japan för att se förödelsen och möta överlevarna.

Sorgligast var nog samlingsrummet för de som evakuerats från staden Tomioka, som ligger intill det skadade kärnkraftverket i Fukushima. Över 80 000 människor evakuerades från en zon på 20 km från kärnkraftverket. Ingen av dem har kunnat flytta tillbaka. Invånarna i Tomioka har världens längsta tunnel av blommande körsbärsträd, men ingen kan sitta under de blommorna längre.

Tunneln har tagits över av råttor och vilda hundar. Nu kan Tomioka-borna ­bara sitta vid en enorm färgbild av deras blommande tunnel. Bilden hänger på väggen i deras möteslokal utanför skyddszonen. De kommer aldrig mer att kunna sjunga vårsångerna i sin egen stad. Regeringen kommer troligtvis att låta jämna staden med marken, radioaktiviteten går inte att tvätta bort.

För mig själv har resan varit omtumlande, för jag var en av dem som länge trodde att kärnkraften var den bästa energikällan, trots allt. Jag tror inte det längre. Inte efter att ha mött den ostronodlande fiskaren som först fick sina ostron förstörda av tsunamin och nu ser hur hans nya ostron förstörs av radioaktiva strömmar i vattnet, trots att han bor 20 mil från det läckande kärnkraftverket.

Längs kusten och på platser långt från Fukushima mötte jag bönder, fiskare och affärsmän som alla talar om för­giftad svamp, döda fiskar, odlingar som fortfarande förstörs av radioaktivt nedfall.

Marken vid lekparker och uteplatser bortom skyddszonen uppmäter fortfarande farligt höga radioaktiva värden och längs kusten har samlats berg av över 20 miljoner ton sopor, resterna av söndertrasade bostäder, fabriker och arbetsplatser. Sopor som kanske aldrig går att återanvända eftersom de genomsyrats av radioaktivt nedfall. Vem vill ta hand om allt detta?

Japan som är mindre än Sverige till ytan men med nästan 130 miljoner invånare, har femtiofyra kärnreaktorer. Under årets lopp har alla reaktorer utom en stängts av. Också den ska genomgå stresstester och stängas av 5 maj. Kanske startas någon på nytt, men det är inte helt säkert.

Allteftersom medvetandet om den smygande döden från förra årets kärnkraftsolycka sprider sig hos människor långt från Fukushima, ser allt fler med allt större misstänksamhet mot kärnkraftverket i det egna länet, för i detta trångbodda, ständigt jordbävningsdrabbade land med sina femtiofyra reaktorer är det aldrig långt till nästa möjliga katastrof.

Ingen vet när den kommer men alla vet att den kommer. En växande folkopinion är nu emot kärnkraft i Japan, medan regeringen och starka ekonomiska ­intressen givetvis är för.

Aldrig någonsin i Japans moderna historia har läget varit så perfekt för ett totalt nytänkande. Inom de närmaste veckorna kommer det klarna vilken väg Japan ska gå.

De sjungande japanerna under de blommande körsbärsträden vet bättre än något annat folk att allt levande dör och allt som är tillverkat går sönder. Allt fler inser också att varje fest tar slut en dag och kanske vi nu nått den tidpunkt då den glada kärnkraftsfesten är slut. Jag hoppas det innerligt.

Aldrig någonsin i ­Japans moderna ­historia har läget varit så perfekt för ett totalt nytänkande. ­Inom de närmaste veckorna kommer det klarna vilken väg Japan ska gå.