Nu är måttet rågat för metersystemet
Jag har aldrig gillat metersystemet.
Det är praktiskt. Lätt att räkna med.
Möjligt att förklara och likadant överallt. Det är just det som är problemet.
Metersystemet är så oklanderligt och förnuftigt att om det skulle vara människa, skulle det samtidigt vara elevrådsordförande, aktivt i Svenska Freds, stödmedlem i Humanisterna, sponsor av IOGT-NTO, salongsrepublikanskt, samt volontärutdelare av Amnestys flygblad.
Det skulle vara för fint för att skryta med sina rötter i den franska revolutionen, men det skulle räkna med att alla visste det ändå och förvänta sig tillbörlig respekt.
Det står en odör av självgott pedanteri kring metersystemet. Den alldeles särskilda uppblåsthet som följer av att man vet sig exakt vara ljusets färdsträcka under 1/299 792 458-dels sekund.
Inte 1/299 792 459-dels sekund. Inte 1/299 792 457-dels sekund. Utan en 1/299 792 458-del, på pikosekunden.
Skulle metersystemet vara människa, skulle det helt enkelt vara så präktigt precist att det saknade varje spår av mänskligt liv. Det är kärnan i metersystemets kväljande karaktär. Eller så här:
Jag reste en gång i England med en förenklad geologisk karta i handen.
Man kunde nästan pricka av gränserna mellan ett slags sandsten och ett annat slags sandsten eller en kalksten eller granit, bara genom att titta på husens fasader.
För när berggrunden skiftade, skiftade också byggnadsmaterialet. Man hade byggt med det man hittade på plats.
Det blir en väldig, osorterad röra. Det blir också levande, personligt och mänskligt.
Hade metersystemet varit byggherre skulle det ha skakat på huvudet åt sådana gyttriga dumheter. Sedan skulle det ha grundlagt en förmögenhet genom att bygga identiska mexitegellådor över hela landet, oavsett berggrund.
I dag skulle det masskopiera arkitektritade betongkistor med panoramafönster.
Och metersystemet är så uppfyllt av sin egen förträfflighet att det inte ens fattar sina egna brister.
Lätt att räkna?
Vad blir en tredjedels meter?
Säg till när du får slut på treor.
Vad blir en tredjedels fot?
Fyra tum.
Allt brukade konstrueras med människan som mått: en fot av foten, en tum av tummen, en aln av avståndet från armbåge till långfingerspetsen, en famn från långfingerspets till långfingerspets.
Nu är alltings mått ljusets färd under 1/299 792 458-dels sekund.
Imponerande, rationellt och fullkomligt intetsägande.
Den perfekta symbolen för vår tid.
Dagens fakta:
Men man måste förstås undra över hur olika kroppsmåtten var i olika länder. För att få en svensk standardaln fick man multiplicera en norsk eller dansk aln med 0,94607. Och fransmännen måste ha släpat knogarna i marken, med tanke på att deras aln, om den nu mätte underarmen, var drygt dubbelt så lång som den svenska.
Dagens bygge:
Pavillon de Breteuil i Sèvres i Frankrike ritades 1672 av hovarkitekten Thomas Gobert på uppdrag av Ludvig XIV, som ville ge sin bror en present. Byggnaden skadades under fransk-tyska kriget 1870, men renoverades och är sedan 1875 huvudkontor för Internationella byrån för mått och vikt.