Lika löjligt som avdrag för stora fötter
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2006-01-23
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Skulle någon komma på tanken att sänka skatten för dem som har stora fötter?
Givetvis inte. Men lika löjligt är det nya skatteavdraget för glesbygden.
Att miljöpartiet då och då lyckas förmå regeringen till de underligaste saker, exempelvis ge dem som inte vill jobba ledigt, är väl bekant. Men frågan är om inte det nya glesbygdsavdraget tar priset.
Människor som bor i fyrtio glesbygdskommuner ska få sänkt skatt med upp till 80 kronor i månaden för att "kompensera för högre uppvärmnings- och resekostnader".
Lägre elskatt
Förutom det alldeles uppenbara, att åtskilliga norrlänningar redan har lägre elskatt och att stockholmare kör mycket längre än Morabor varje år, är förslaget behäftat med en grundläggande brist. Det för in kompensationstänkandet i skattesystemet.
Från och med nu är det fritt fram för var och en att kräva sänkt skatt för kostnader som man upplever är högre än genomsnittssvenskens.
De som har väldigt stora, eller mycket små, fötter bör givetvis ha kompensation för det. Utbudet av skor är mer begränsat och reafynd omöjliga att göra. Merkostnaden kan, under en livscykel, bli ganska stor.
Designerbågar?
Glasögonbärare har verkligen anledning att gå samman för att få kompensation. Sämre syn och dyrare glas ska självklart ge mer tillbaka på skatten än utbudet på bensinmacken.
Men hur gör vi med designerbågarna?
Frågan är om inte också boende i flerfamiljshus ska kompenseras. Till skillnad från små-husägare har de ju ingen trädgård och det kan vara nog så traumatiskt.
Millimeterrättvisan känner inga gränser. Men det borde finansminister Pär Nuder göra.
Nu sätter han en kompensationslavin i rullning. Var det så välbetänkt?