Så vansinnigt att det blir roligt

Frida Hylander

1982, för snart 40 år sedan, gjorde Exxon Mobile, ett av världens största oljebolag en prognos. De förutsåg att världen 2019 skulle ha en koldioxidkoncentration av 415 miljondelar i atmosfären och en temperaturökning på 1 grad jämfört med förindustriella tider.

Skrämmande, och en skrämmande exakt uppskattning av hur verkligheten idag ser ut.

Att Exxon visste om konsekvenserna av fortsatta koldioxidutsläpp har länge varit välkänt i klimatkretsar, men blev för några veckor sedan allmän kännedom efter ett videoklipp där den amerikanska demokraten Alexandria Ocasio-Cortez frågar ut Martin Hoffert, tidigare forskningskonsult för Exxon.

”Vi var utmärkta forskare”, svarar Hoffert när Ocasio-Cortez pressar honom om huruvida Exxon verkligen förutspådde den stundande klimatkrisen.

Skratt bryter ut. Det är så vansinnigt att det blir roligt. Fossilindustrin vet om, har i decennier vetat om och har fortsatt att pumpa upp kol och olja ur marken och pengar in i lobbyverksamhet med syfte att fördröja omställningen till förnybar energi.

Det här är inget att skämta om. Eller är det kanske just det vi behöver göra?

Ett stort problem när det kommer till klimatkrisen är att den är så förgörande svår att prata om. Tung. Allvarlig. Komplex. Inget trevligt middagsämne.

Saker som är tunga och komplexa skjuter vi gärna ifrån oss. Humor kan där vara förlösande i att göra det tunga lite mer tillgängligt, lite mer hanterbart. I alla fall om man får tro ett antal vetenskapliga studier som tittat närmare på humorns roll i att kommunicera kring klimatkrisen.

Satir kan, om man inte själv känner sig träffad av den, hjälpa till att fundera ett varv extra kring budskapet bakom skämten. Som att humorn blir en port in till det tunga.

Men även snällare humor verkar fungera som en hjälp för klimatengagerade att hantera negativa känslor och bibehålla hopp om framtiden. Den kan också lära oss att själva bli bättre på att kommunicera kring klimatfrågan.

Humorn duggar inte direkt tätt i den svenska klimatdebatten. Det är flygskam, köpskam, barnskam och så ett gäng klimatförnekande troll på det.

Men några som gör en ansats att göra det tunga mer tillgängligt är den Malmöbaserade podden Stormens Utveckling. Ledd av Ola Söderholm som konsekvent lyfter klimatfrågan i snudd på varje avsnitt.

Även om Söderholm själv säger att hans intention med att prata om klimatet inte är att vara rolig, så blir det roligt - till och med när riskerna med klimatkrisen avhandlas.

Ännu mer effektivt blir det när humorn växlas med ett tydligt allvar då podden intervjuar forskare och författare om klimatkrisen. Det är som att förväntan om en rolig stund lockar in en att börja lyssna, och sen fortsätter man lyssna även när det växlar över till allvar.

Och visst behöver vi den, humorn. Kanske allra mest nu, när mörkret vilar tungt både utanför fönstret och över nya rapporter om ökande utsläpp. För att få en stunds respit, för att nå de som ännu tvekar. De var fantastiska forskare där på Exxon, de visste precis vad de gjorde. Vad annat kan vi göra såhär 40 år senare än att skratta och sen fortsätta kämpa på.