Ett fiasko för Nato
När vi nu får sitta kvar i väntrummet med en alltmer sliten nummerlapp medan Finland släpps in är det inte bara ett misslyckande för Sverige.
Det är ett ännu större fiasko för Nato som låter ett medlemsland hålla hela alliansen gisslan för egen vinnings skull i det säkerhetspolitiskt farligaste läget sedan andra världskriget.
Mycket har sagts om Sverige fjäskande för att få president Erdogan på gott humör. Det har inte bara varit pinsamt och förödmjukande utan vad värre är visat sig helt verkningslöst.
Samtliga Nato-länder utom Turkiet är ense om att Sverige uppfyllt sin del av avtalet som slöts med Turkiet och Finland. Ändå låter Erdogan Sverige sitta kvar på avbytarbänken medan han av allt att döma bjuder upp Finland till dans.
En taktik jag tolkar som en ytterligare påtryckning på framförallt USA men även övriga Nato att gå med på Turkiets krav att få köpa stridsflygplan och på nytt få invadera norra Syrien om man så önskar.
Militäralliansen Nato befinner sig i sin svåraste kris sedan organisationen bildades efter andra världskriget. Nato riskerar att dras in i ett storkrig i Europa mot stormakten Ryssland. Detta trots att själva syftet med bildandet av militäralliansen var att avskräcka dåvarande Sovjetunionen från att ge sig ut på några militära äventyr riktade mot Europa och USA.
Ukraina är visserligen inget Nato-land men det är ändå tydigt att det Putin gör är att utmana hela den liberala världsordningen. Det är också därför som Nato skickar så mycket vapen till Ukraina.
Utnyttjar situationen
Att i det läget ha en medlem på insidan, Turkiet, som öppet motarbetar organisationens grundläggande säkerhetsintressen är ett tecken på en enorm svaghet i militäralliansen. Det Erdogan gör spelar Vladimir Putin rakt i händerna.
Hur kan övriga Nato-länder låta Turkiets president hålla på som han gör?
Det är uppenbart för alla att Turkiet egentligen inte har några allvarliga invändningar mot att släppa in varken Finland eller Sverige i Nato. Vi har varit så gott som medlemmar i många år.
Istället utnyttjar Erdogan situationen för att vinna egna fördelar trots att det sker på bekostnad av Natos styrka och säkerhet.
Finland har inte lämnat ut de påstådda terrorister som Turkiet vill ha. Ändå godkänns Finland medan Turkiet hävdar att Sverige inte gjort tillräckligt. Det är uppenbart dubbla måttstockar för att utpressningen ska bli effektivare.
EU-landet Ungern följer Erdogans spelplan och behåller Sveriges ansökan som förhandlingskort gentemot Bryssel medan Finkland ska godkännas av det ungerska parlamentet den 27 mars.
Trojansk häst
Vi vet inte vad som sägs bakom stängda dörrar men utåt har samtliga Nato-länder varit anmärkningsvärt hovsamma mot Erdogan istället för att sätta ner foten. Väl medvetna om att det krävs ett godkännande av Turkiet för att Sverige och Finland ska få komma med. I praktiken är Nato Erdogans gisslan.
Även om Sverige och Finland är viktiga pusselbitar för försvaret av Natos norra flank är Turkiet en minst lika viktig medlem. Nato vill varken kasta ut Turkiet eller att landet ska lämna i vredesmod.
Därför tassar man på tå för Erdogan.
Väldigt få Nato-länder har klagat på det faktum att Turkiet är det enda medlemslandet som inte infört några sanktioner mot Ryssland. Tvärtom har man låtit Turkiet bli en fristad för ryska oligarker där de kunnat parker både sina miljardförmögenheter och lyxfartyg.
Turkiet fungerar också som ett transitland för en rad varor som västvärlden förbjudit export av till Ryssland.
Vill man vara elak kan man kalla Turkiet en trojansk häst i Nato. Inte minst med tanke på Erdogans vänskapliga förbindelser med Vladimir Putin.
Hästhandlare Erdogan
Erdogan spelar dubbelspel och Nato ser mellan fingrarna utan att protestera nämnvärt. Åtminstone inte i offentligheten. Allt enligt den förre amerikanske presidenten Lyndon B Johnsons devis att "det är bättre att ha fienden i tältet pissandes ut än att han står på utsidan och pissar in i tältet".
Att snacket om att Sverige och Finland skulle gå hand i hand in i Nato nu kan kastas på sophögen är ett stort misslyckande för Kristerssons högerregering men en lika stor nesa för den förra socialdemokratiskt ledda regeringen.
Båda trodde att Sverige kunde påverka Erdogan genom inställsamhet och eftergifter när det hela tiden handlat om ett mycket större politiskt spel för Turkiet. Hästhandlaren Erdogan vill passa på att få andra fördelar från större spelare innan han säger ja. Finland och Sverige har bara varit tämligen hjälplösa brickor i det turkiska maktspelet.
Nu är det bara för Sverige att sitta kvar längs sidlinjen och titta på medan vårt medlemskaps görs upp av mäktigare krafter. I slutänden blir det andra än Sverige som får betala det pris Erdogan vill ha. Vi får sätta vårt hopp till USA, Storbritannien och Tyskland och trösta oss med att vi har försäkringar om skydd i det osannolika läge att Ryssland skulle attackera oss militärt.
Men jag hyser inga tvivel om att Nato-chefen Jens Stoltenberg har helt rätt när han säger att det bara är en fråga om när och inte ifall om Sverige blir medlem av militäralliansen.