Svensk politik usel på att ta tillvara kvinnor
Sverige kommer av allt att döma få en kvinnlig ärkebiskop långt före en kvinna som statsminister.
Märkligt är inte ordet. Utan sorgligt.
Biskopen i Lund, Antje Jackelén, är storfavorit som ny ärkebiskop för Svenska kyrkan. På tisdag frågas de fem kandidater som sållats fram i nomineringvalet ut. Där fick Jackelén 51 procent av rösterna.
Första valomgången hålls om tre veckor och får Jackelén, född och utbildad i Tyskland men prästvigd i Sverige, över hälften av rösterna blir hon kyrkans högsta ledare direkt. Annars går hon, tillsammans med valets tvåa, vidare till en andra valomgång.
De första kvinnorna prästvigdes 1960. Kvinnor har haft rösträtt sedan 1921. Samma år fick riksdagen sin första kvinnliga ledamot, Kerstin Hesselgren. Den första kvinna som blev statsråd var Karin Kock 1940.
Politiken har alltså haft betydligt längre tid att vänja sig vid kvinnliga makthavare än kyrkan. Ändå tycks vi få en kvinnlig ärkebiskop långt före en kvinnlig statsminister.
Det är sorgligt. Och då menar jag inte att det är tråkigt om Antje Ackelén blir ärkebiskop. Utan att politiken är ännu sämre på att ta tillvara kvinnors kunskaper och förmågor än kyrkan.
Man behöver inte vara biskop för att bli ärkebiskop. Men det är den vanligaste karriärvägen.
Hittills har Sverige haft fem kvinnor som biskopar. Två av dem har gått i pension, tre sitter nu på sätena i Lund, Stockholm och Härnösand. Urvalet är alltså ganska snävt.
Lite bättre ser det, på pappret, ut i politiken. Utöver Miljöpartiets åtta kvinnliga språkrör har Sverige haft sex kvinnliga partiledare.
Men den stenhårda blockpolitiken och storleksförhållandena mellan partierna gör att det i praktiken bara funnits en kvinna som kunnat bli statsminister, Mona Sahlin (S) i valet 2010. Men hon förlorade valet.
Ska Sverige få en kvinnlig statsminister måste Moderaterna och, eller, Socialdemokraterna ha en kvinnlig partiledare.
Det kommer att dröja. Valet 2014 är redan kört ur den aspekten.
Större chans 2018? Knappast. Stefan Löfven är inställd på att leda sittt parti under lång tid, alltså även över nästa val.
Fredrik Reinfeldt firar 10-årsjubileum som M-ledare senare i höst och kommer troligen ha lämnat då. Men efterträds han av en kvinna?
Moderaterna viskar om ”Cattis”, infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd. Men erfarenheten säger oss att förhandstippad och vald ofta är två olika saker.
Det är bara att konstatera. Kyrkan kör raskt om politiken när det gäller kvinnor i högsta ledningen. Ledsamt.
5 saker att hålla koll på i veckan
Kongressfest hela hösten
I dag avslutas Kristdemokraternas riksting, höstens andra partikongress. Centern var först. Men lugn, det kommer mera. I oktober har Moderaterna stämma, i november hålls Folkpartiets landsmöte och SD:s landsdagar. Sedan får vi vänta ända till januari för Vänsterpartiets kongress.
Överraskar hon, tror ni?
Senast på fredag ska oppositionen presentera sina skuggbudgetar, alternativen till regeringens förslag till statsbudget för 2014. Mest intresse kommer S-alternativet att väcka. Huvudförfattare är Anders Borgs utmanare Magdalena Andersson som bland annat satsar på innovation.
Ett eko från 1970-talet
Förre folkpartiledaren Ola Ullsten presenterar på onsdag sina memoarer, ”Så blev det”. Han blev statsminister 1978 och satt kvar till valet året därpå på grund av en av svensk politiks riktiga surdegar, kärnkraften. Trepartiregeringen föll och Ullsten blev oväntat regeringschef.
Nu sparkar det igång
Förlåt tjatigheten, jag vet att jag skrivit hur många gånger som helst att valåret sparkar igång. Men nu är det dags igen. På söndag möts partiledarna i SVT:s Agenda i valårets första debatt. Stefan Löfven, som inte får yttra sig i riksdagens plenisal, får vara med här i alla fall.
Silva får träffa Silvia
Portugals president Anibal Cavaco Silva inleder på tisdag ett tre dagar långt statsbesök i Sverige tillsammans med sin hustru. De första två dagarna umgås de med kungaparet på ett otal studiebesök och middagar. Men sista dagen, i Malmö, står Victoria och Daniel för värdskapet.