Därför backar de om fosterbarnen
Världens mest förväntade reträtt.
Så kan regeringens besked om att misshandlade fosterbarn ska ersättas med 250 000 kronor beskrivas.
Utan överord.
Efter förnyade avslöjanden om hur illa barn omhändertagits av samhället mellan 1920 och 1980 tillsattes en statlig utredning om hur de skulle kompenseras.
Utredningen kom, föga förvånande, fram till att de skulle få pengar. En kvarts miljon kronor.
Efter att ha sovit på saken landade barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) i att det var fel. Rättsosäkerheten var för stor.
Bara det var ett felslut. Vem ska bestämma vad som är psykisk misshandel? Det är ju i hög grad självupplevt.
Regissören och skådespelaren Morgan Alling var tillsammans med sin lillebror en av dem som omhändertogs av samhället. Först på ett av många fosterhem fann de ro.
I en intervju i Aftonbladet för en dryg månad sedan sade han:
– Läser man våra akter så gråter man. Så jävligt var det.
I går kom då regeringens reträtt. Tillsammans med delar av oppositionen har man kommit överens om att betala ut 250 000 kronor till vanvårdade fosterhems- och barnhemsbarn.
Reträtten var århundradets mest förväntade. Av tre skäl.
Det första är givetvis att barn som misshandlats av samhället ska kompenseras.
Det andra är att gränsdragningsproblemen, som regeringen skyllde på, fanns där redan innan utredningen tillsattes. Vem som helst som inte är skapt som en nors begriper att de finns. Det gäller bara att överbrygga dem.
Det tredje, och sannolikt viktigaste, är att regeringen inte vill oroa. Av maktpolitiska skäl vill de inte stöta sig med någon, inte ens med dem som var barnhemsbarn 1950.