’Så mycket i denna härva lämnar dålig eftersmak’
I sal 37 i Stockholms tingsrätt utspelades i dag en juridisk mardröm.
Jonas Falk, utpekad ledare för den stora kokainligan, häktades för samma brott hann är på väg att frias för.
Den europeiska arresteringsordern, som ger EU-länder möjlighet att lämna ut misstänkta brottslingar till varandra, kan uppenbarligen användas till lite vad som helst.
Är en påstådd knarkbaron på väg att frias? Lås in honom igen, döp om misstankarna från narkotika till penningtvätt och kör allt ett varv till i ett annat land.
Under häktningsförhandlingen i dag argumenterade åklagare Katarina Ringertz för att Falk har tillhört en kriminell liga som smugglat kokain och investerat vinsterna i hus, diskotek och restaurang i Spanien.
Advokat Tobias Enochson påpekade att det är just dessa frågor som har prövats i två evighetsrättegångar i Stockholm och att det därför inte finns skäl att hörsamma den spanska undersökningsdomarens krav på att lämna ut honom.
Falk, klädd i grå t-shirt, satt tyst och lyssnade. Tre och ett halvt år i häkte, psykoser och hallucinationer. Men i tisdags släpptes han.
Mycket tyder på att den man som i tingsrätten dömdes till 18 års fängelse kommer att frias av hovrätten.
Men 36 timmar senare - Falk han med att besöka mamma, klippa sig och köpa kläder - syddes han in igen.
Poliserna var så upphetsade över att med påslagna blåljus och tjutande däck få gripa en känd brottsling på en gata i centrala Stockholm att de bjöd in Expressen att bevittna spektaklet.
Detta väcker frågor. Vad händer om även Barcelona misslyckas? Tar USA, ännu ett land som är inblandat i utredningen, över?
För polis och åklagare är ett sådant scenario naturligtvis toppen. För oss andra är det en mardröm. Rättegångar ska inte kunna tas om till dess att fällande dom föreligger. Det sätter all rättssäkerhet ur spel.
Det är så mycket i denna härva som lämnar en dålig smak i munnen. Bevis har gömts undan eller förstörts, allvarliga rättegångsfel har begåtts och åklagarna har hållit tyst om att ett av de grova brotten redan var uppklarat i USA med helt andra gärningsmän inblandade än de i Sverige åtalade.
700 offentliggjorda mejl mellan den svenska åklagaren och den spanska domaren som nu har agerat visar att vänskap har vuxit fram under de år som utredningen har pågått.
De har berömt varandra för goda kunskaper i engelska, utväxlat artigheter och har arbetat fram en gemensam syn på hur utredningen ska skötas.
Att det plötsligt kom en blixtsnabb reaktion - arresteringsordern undertecknades bara timmar efter det att Falk släpptes - från ett land som vanligtvis inte är världsberömt för att ha bråttom är därför inget att förvånas över.
Sedan åklagare och advokat bollat juridiken fram och tillbaka under en timme och rätten överlagt en kort stund meddelades beslutet. Falk häktades, då flyktfara föreligger och det inte finns anledning att ifrågasätta arresteringsordern.
Det var ingen sensation. Möjligheten att sätta sig över en begäran av detta slag är små.
Det var sen eftermiddag då jag lämnade Rådhuset. Regn i luften, stockholmare skyndade förbi med sina systembolagspåsar, på väg hem till familjen eller till fest.
Vad visste väl de om sal 37. Vad visste väl de om att den europeiska arresteringsordern just hade missbrukats. Vad visste väl de om att rättssäkerheten hade satts ur spel.