Stenhård konkurrens om titeln ”Världens värsta regim”
Konkurrensen om titeln världens värsta regim är tyvärr stenhård.
Iran tillhör just nu utan tvekan en av huvudkandidaterna.
Ledare som utan att blinka skjuter ihjäl sina egna medborgare för att rädda sin makt är i grund och botten ruttna och svaga.
De senaste protesterna i Iran utlöstes av att regimen drev igenom en tredubbling av bränslepriserna som länge varit kraftigt subventionerade. Ett dråpslag för många fattiga och arbetslösa iranier.
Även om många medborgare är upprörda över ofriheten i diktaturer som Iran så är det nästan alltid missnöjet med ekonomin som utlöser de protester som verkligen hotar en regims fortlevnad.
Hur hotad prästdiktaturens bödlar känner sig kan avläsas i att man helt stängde ner internet under 4-5 dagar. Även för Irans regim är det en extrem åtgärd. Ett desperat försök att hindra protesterna från att sprida sig och de oppositionella från att koordinera sina aktioner.
Tidigare har regimen nöjt sig med att kraftigt sänka hastigheten på nätet och stänga vissa sociala plattformar för att nå samma mål.
Skrämmer folk till lydnad
Ett annat bevis på deras desperation är när "lärda" uttolkare av islam i statstelevisionen får framföra åsikten att de som demonstrerar mot regimen inte bara ska avrättas utan torteras till döds. Allt för att skrämma folk till lydnad.
Att skjuta skarpt mot den egna befolkningen tillhör tyvärr inte ovanligheterna men är ännu ett bevis på hur oroliga makthavarna är för en folklig revolt som skulle svepa den islamistiska diktaturen åt sidan. Det enda svar de känner till för att skydda sin position vid köttgrytorna är ännu mer repression.
Iran är ett av de länder som tjänat mest på kriget i Syrien där de gjort allt för att stötta sin allierade, diktatorn Bashar al-Assad. Med som det ser ut just nu väldigt lyckat resultat.
Men befolkningen i grannländerna har i omfattande protester rest sig mot det iranska inflytandet i Irak och Libanon där konflikten mellan de två grenarna av islam, den Irandominerade shia och huvudgrenen sunni (dominant i bland annat Egypten och Saudiarabien) är ständigt närvarande.
Den shialedda regeringen i Bagdad ägnar sig precis som sina kompisar i Teheran åt att mörda den egna befolkningen när man skjuter skarpt mot demonstranter.
Stora delar av Mellanöstern fortsätter att vara ett praktexempel på inkompetenta och korrupta regimer fast i en medeltida människosyn styrd av religionen. De verkar inget ha lärt av den arabiska revolutionen 2011 och de folkliga kraven på fler jobb och ökad frihet. Tyvärr ser den arabiska revolten 2.0 också ut att misslyckas.
Ingen lek när det sprider sig
Ryssland och Kina är exempel på auktoritära regimer och diktaturer som slutit ett informellt kontrakt med folkflertalet som fortfarande fungerar i den meningen att deras makt inte är direkt hotad. Så länge regimerna levererar ökat välstånd så är befolkningen beredd att stå ut med kontroll och ofrihet.
Men vad händer i dessa länder när det kontraktet inte längre fungerar? När det blir som i Iran och Irak?
President Vladimir Putin har suttit vid makten i 20 år och ekonomin börjar blöda. Xi Jinping kan redovisa fortsatt god tillväxt men hur länge är befolkningen beredd att acceptera hans extrema förtryck och kontroll?
När den sociala oro vi i dag ser i Mellanöstern och till viss del i Latinamerika sprider sig till Ryssland och Kina blir det ingen lek. Då kommer de bortåt 200 döda som vi sett i Iran de senaste veckorna sannolikt att framstå som småpotatis.
Iran hävdar att det är "utländska agenter" som ligger bakom den senaste protestvågen. President Trumps införande av nya hårda sanktioner mot Iran som hindrar dem från att exporter sin olja har garanterat spelat in i försämringen av den iranska ekonomin.
Men i grund och botten är det ayatollornas eget fel som försöker upprätthålla en religiös diktatur som bara en liten bråkdel av befolkningen vill ha. En regim som lägger betydligt större vikt vid att utvidga sin roll som regional stormakt i stället för att utveckla det egna landets ekonomi och skapa jobb till den unga befolkningen.
De senaste tio åren har de folkiga upproren i Iran upprepats med stor regelbundenhet. Detta trots att de som protesterar vet vilka enorma risker de utsätter sig för och i vilket extremt underläge de är.
Historien lär oss att inga regimer varar för evigt. Även för den islamska republiken finns ett bäst före datum. De återkommande protesterna är ett tecken på att sista förbrukningsdag närmar sig.