Varje gång låten spelas hugger det till i hjärtat
Eftersom jag har ett litet barn så kollar jag på Babblarna.
Jag ska inte tråka ut er med vad jag tycker om varje enskild babblare utan nöjer mig med att säga att jag tycker Didi är toppen och den man helst skulle vilja ta en öl med. Samt att Dodo kan dra åt helvete.
När Youtube har spelat allt som finns med Babblarna så kommer de med sina egna förslag, vilket nästan alltid är låten “Arne Alligator” av det svensk-finländska bandet Arne Alligator och Djungeltrumma. Detta är långt ifrån ett one hit wonder-band eftersom de också ligger bakom låtar som “Loppan” men framför allt: “Till Sveaborg”. Varje gång den låten börjar spelas hugger det till i hjärtat på mig och jag spänner mina nävar så att knogarna vitnar.
Sen nästan spottar jag ut hans namn: Carl Olof Cronstedt!
Tvi vale!
Det sitter djupt det där.
En finlandssvensk bekant, från en före detta judisk släkt, sedan konverterad till protestantismen men numera katolik, påpekade för mig att vi, med vi menar jag det svenska folket, aldrig riktigt gjort upp med det där och jag tror han har rätt. Med “det där” syftar jag på förräderiet vid Sveaborg och förlusten av Finland. Sveaborg: Nordens Gibraltar. Låset i öster som skulle hålla ryssen ute. Sveriges genom tidernas dyraste försvarsprojekt.
Den 3 maj kapitulerade kommendanten Carl Olof Cronstedt och överlämnade fästningen i ryssarnas händer och något år senare var kriget förlorat. Gud, vilken skam! Jag känner verkligen att min finlandssvenska bekant satte fingret på något med att påpeka att vi inte gjort upp med förlusten av Finland. Det måste ha varit en sådan katastrof att bli av med halva landet att vi fortfarande befinner oss i chock. Att vi inte kommit längre än till förnekelse i Kübler-Ros-modellen, vilket ju är lite pinsamt då vi på över 200 år bara kommit till första stadiet av fem. Vi förnekar i och för sig inte att vi blivit av med Finland men kanske att det inte gör något.
Att vi till och med är glada över att de nu är sitt egna land. Vilket vi ju, med handen på hjärtat, så klart inte är. Dessutom har vi övergett våra landsmän finlandssvenskarna! De som nu lider så under finnarnas förtryck.
Efter elva på kvällen vågar de inte tala sitt modersmål på stan av rädsla för att bli misshandlade av finnarna och nu är den obligatoriska svenskundervisningen under attack från Sannfinländarna, ett högerextremt parti som inte drivs av ett hat mot muslimer som alla andra normala högerextrema partier i Europa gör utan istället kör på svenskhat.
Tvi vale!
Gud vilken skam.
När jag var i Vasa förra året så fick jag en öl av märket Sandels. Efter General Sandels. Österbotten minns, tänkte jag då.
Österbotten minns.
Vet ni att våra landsmän i Finland inte får snusa? Det har Aftonbladet gjort flera reportage om. Finnarna går igenom deras bagage när de kliver av färjan i Vasa, Åbo och Helsingfors. Hittas det snus konfiskeras det framför våra landsmäns tårfyllda ögon.
Svaret på detta vore ju självklart att vi invaderade och befriade i alla fall den finska kusten men nu är de med i NATO så det går ju inte längre. Däremot kan vi ta och förhålla oss till förrädaren Carl Olof Cronstedt. Precis som norrmännen gjort med Vidkun Quisling, engelsmännen med Guy Fawkes och amerikanarna med Benedict Arnold.
Nu går i och för sig åsikterna isär om huruvida Carl Olof Cronstedt var förrädare eller inte. Till och med Johan Ludvig Runeberg tvekade trots att han framställer Carl Olof Cronstedt som just en sådan i dikten Sveaborg.
Själv tvivlar jag inte.
Carl Olof Cronstedt borde ha ransonerat bättre med sitt krut och dött på sin post.
Gräv upp honom och häng honom i en lyktstolpe som varning för alla som kan tänkas sälja ut sitt land till ryssarna. Jag tittar på er, Sverigedemokraterna och Aftonbladet Kultur.