Alla myndigheter ska få veta allt om dig
Alla myndigheter ska veta allt om oss.
Sekretesshindren ska rivas, meddelade regeringen i helgen, vilket betyder att polisen plötsligt får tillgång till din sjukdomshistorik och att tullen med enkla knapptryck kan upplysa sig om hur det går för dina ungar i skolan.
Givetvis ska den tillsatta utredningen bedrivas i snabbspår, eventuella risker och nackdelar med nya lagar är ju inte längre särskilt viktiga att analysera.
Det var som det brukar vara på dessa presskonferenser.
Statsminister Kristersson skröt om allt som är på gång, inklusive sådant som den förra regeringen bör äras för, justitieminister Strömmer ägnade sju miljarder ord åt att inlindat förklara att han inte håller med Åkesson om att 13-åringar ska kunna dömas till livstid och i förbigående fick det statsråd som hade någonting väsentligt att säga ordet.
Hon heter Anna Tenje och är socialförsäkringsminister och således politiskt ansvarig för Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten, de två instanser som står för de största utbetalningarna av offentliga medel.
Hennes budskap var att alla myndigheter framöver ska delta i brottsbekämpningen och att besvärliga sekretesshinder ska undanröjas i jakten på felaktigt utbetalade skattekronor.
Goda skäl att gör någonting åt nuvarande regler saknas nu inte.
Den organiserade brottsligheten, som enligt polisens uppskattning omsätter hisnande 150 miljarder om året, mer pengar än Försvarsmaktens budget, äter sig mer och mer in i samhällskroppen.
Välfärden har blivit en bankomat för gangsters, hemtjänsthärvor avlöser varandra och skojarföretag snor åt sig bidrag i ett Sverige där den ena myndigheten ofta inte vet vad den andra gör.
En kriminell röra som ska ses i ljuset av att nuvarande sekretessregler har funnits i evigheter, utformade i en tid då nationen såg annorlunda ut.
Det är således enkelt att hålla med statsministern då denne sa att nuvarande hinder gynnar de kriminella och missgynnar brottsoffer.
Nu är det dock så att ett brottsoffer är mer än att bara ett brottsoffer.
Ett brottsoffer är en människa och en människa har rätt till sin personliga integritet och ska ha rätt att leva sitt liv utan större insyn från stat, region och kommun än vad som är absolut nödvändigt.
Till saken hör också att överheten vet väldigt mycket om oss.
Arbetslöshet, kontakter med psykiatrin, ekonomiska problem, aborter, ätstörningar, sonens skolkande, det brutna benet, klagomålet till vården om hur äldrevården tar hand om din mamma...
Det är därför det finns brandväggar mellan myndigheter. Informationen är sammantaget oerhörd. Rena drömmen i en diktatur, men Sverige är inte Kina.
Vad kan en regering i en framtid vi inte vet någonting om göra med all denna kunskap om oss?
Jag har skrivit om det här tidigare. Det var i maj 2021 och Försäkringskassan hade just skickat ett brev till regeringen och formulerat en dröm om en skön ny värld där allt det som nu ska utredas var tillåtet.
Då var önskemålet ännu oerhört radikalt och Justitiedepartementet drabbades av sådan allvarlig nervositet att det raskt skickades till grundlagsenheten för handläggning.
I dag är tankegångar som dessa så pass etablerade att regeringens besked i helgen passerade utan att väcka större uppståndelse.
Jag kan bara hoppas på att de nya lagen stiftas med eftertänksamhet och någon form av balans.
Men orden ”personlig integritet” dök upp först 17 minuter in i den 18 minuter långa utläggningen från ministrarna.
Skäl till optimism saknas således.
