Inskränkningen av demokratin fortsätter – och vi gäspar
Regeringen vill förlänga den största inskränkningen av demokratin i modern tid tills nästa år.
Att en nyhet av den digniteten möttes av gäspningar och notiser i går säger någonting väsentligt om vad pandemin har gjort med oss.
Har någon ens märkt att socialdepartementet via TT har aviserat en förlängning av pandemilagen?
Regeringens önskemål läckte sent i går eftermiddag, som brukligt är då dåliga nyheter ska presenteras: Tv har redan bestämt vilka berättelser som ska ingå i kvällens sändningar och tidningarna har väsentligen gjort klart morgondagens upplaga och vill helst inte störas.
Att den tillfälliga lagen, som trädde i kraft den 10 januari och som gäller till sista september, ska förlängas till januari 2022 var således en rubrik som förpassades till mediehusens avdelning för notiser.
Nu måste i och för sig förslaget baxas genom riksdagen. Men det torde inte vara något större problem. Oppositionen kommer att grymta lite om otillräcklig kompensation för drabbade företagare och sedan göra tummen upp.
Det är val nästa år och anklagelser om att ha varit mjuk i pandemibekämpningen är inte en godbit som regeringen ska få bjudas på.
Att ingen vet någonting om hur smittspridningen ser ut i höst hindrar med andra ord inte att de allvarliga inskränkningarna i vår grundläggande frihet ska kunna fortsätta.
En inskränkning vi inte har sett motsvarighet till på den här sidan andra världskriget.
En inskränkning som leder till konkurser, arbetslöshet, fattigdom, det vill säga dokumenterat hälsofarliga och dödliga försämringar.
Vi får inte demonstrera. Vår möjlighet till politisk organisering är starkt begränsad. Det är även grundlagsfästa rätten till fri rörlighet, då tågstationer och flygplatser när som helst kan stängas.
De digitala vaccinationsintygen, med vilka vi tillåts resa och delta i vissa aktiviteter, kommer att urholka vår frihet ännu mer.
Det säger någonting om vad pandemin har gjort med oss att dessa oerhörda inskränkningar tillåts fortsätta in i nästa år utan att leda till upprörda debattartiklar och stormiga uppträden i tv.
Eller om det nu är så att vi av den heliga bekämpningen av terrorism och gängbrottsligheten successivt har nötts ner och numera resignerat accepterar vad som helst.
2008 års FRA-debatt, som ju ytterst handlade om människans frihet, hade varit en omöjlighet i dag.
Kanske är det nödvändigt att förlänga den tillfälliga pandemilagen. Internationella studier har i och för sig inte hittat något samband mellan å ena sidan nedstängningar av samhällen och å andra sidan låg överdödlighet, men framtiden får utvisa vad som var rätt och vad som är fel.
Det måste under alla förhållanden vara tillåtet att tillfälligt inskränka vår frihet i bekämpningen av en allvarlig pandemi.
Men låt mig få påminna om att det i år är 100 år sedan allmän och lika rösträtt infördes.
Ett jubileum så gott som något vore att byta ut gäspningar och axelryckningar mot en diskussion om hur stor makt regering och myndigheter ska tillåtas ha.