Tänk om det var kramkalas i riksdagens korridorer ...
Kramnormen är stark i Sverige. Det visste vi redan, men det bevisades igen i den Sifoundersökning som Svenska Dagbladet presenterade i veckan. 44 procent av svenskarna hälsar på sina manliga vänner med en kram och 67 kramar sina kvinnliga vänner när de ses.
Vi är många som blir socialt osäkra inför det här sättet att hälsa. Kramar man någon som man bara har träffat en gång? Eller någon man aldrig träffat men följt på Instagram i eviga tider? Om man råkar ramla in i ett kompisgäng där man bara känner några, ska då samtliga omfamnas? Inte utan att förvarna med ett ”du får också en kram!” i alla fall.
Reglerna är flytande. Det finns regionala skillnader, där norra Sverige är mindre kramiga än södra. Där jag kommer ifrån är det inte självklart att krama en släkting man inte träffat på länge.
Det finns också könsskillnader som gör att jag har haft pojkvänner som garanterat kramar min mamma när de ses, men aldrig skulle komma på tanken att krama min pappa. Det finns också generationsskillnader, 32 procent av dem över 65 år kramar bekanta – mot 48 procent i åldern 15–29 år.
I den politiska världen är kramnormen som starkast under Almedalsveckan. Där kramas (och kindpussas) det till höger och vänster. Det är säkert ett bra sätt att försöka få relationerna att verka mer informella.
Men även mellan partisympatisörer skiljer sig hälsningssätten. Centerpartister kramas minst, moderater hamnar i mitten och miljöpartister och FI-anhängare i topp.
Anna Kinberg Batra, favorittippad som Moderaternas nästa partiledare, blev i SVT:s ”Agenda” recenserad utifrån sin icke-kramighet. ”Hon är kanske inte som person den som kommer fram och ger en stor kram”, var omdömet.
Nej, bevare oss väl för det. Jag hoppas att de fasta handslagen lever kvar i politiken. Inför tv-debatter och i riksdagskorridorerna skulle det ju balla ur om alla skulle kramas hela tiden. Så otroligt ineffektivt.
Mitt eget pinsammaste hälsningsminne är från TV4:s ”Nyhetsmorgon” när jag som ovan kindpussare var millimeter ifrån att knocka Jenny Strömstedt. Nästa gång ska jag föreslå en ”knuckle punch”, att slå knytnävarna mot varandra. Mer informellt än ett handslag, mindre riskabelt än en kindpuss och inte lika klyschigt som en kram.