Glömskan gör livet farligt för romerna
Vi glömmer fort, det gör vi.
Som i går, när Ekot berättade om tiggarnas situation i Danmark. Polisen i Köpenhamn rensar bort tiggare och hemlösa som sover utomhus.
Hjälporganisationerna kan ingenting göra, eftersom lagen inte tillåter dem att hjälpa personer utan danskt personnummer. Något som den S-ledda regeringen står bakom.
Det är som att ringa Anticimex. Bort med ohyran.
Syftet med utrensningen är att ryktet ska spridas, att tiggarna väljer bort Danmark och far till andra länder, till exempel Sverige.
I sin tur anser en majoritet av svenskarna att tiggeri borde förbjudas. Förra veckan skrev min vän och kolumnistkollega, Ronnie Sandahl, om en riksdagskandidat för KD som liknade tiggarna vid en epidemi.
Samtidigt haglar det nyheter om övergrepp. I helgen misshandlades en tiggare utanför Malmö. En man kom fram och drämde en ölkasse i ansiktet på honom upprepade gånger. Flera människor såg händelsen men ingen gjorde något. De bad inte ens gärningsmannen att sluta.
Till sist kom en person till undsättning. När polisen anlände tog de inte ens upp någon anmälan.
Enligt Claes Haglund på Stadsmissionen i Göteborg kommer det oprovocerade våldet mot tiggare att öka. Människor spottar på dem, sparkar ner deras muggar.
”Jag tror att utvecklingen går mot att det blir vanligare”, säger Claes Haglund till TT.
Givetvis finns det en motbild. Nästan hälften av svenskarna vill inte ha ett förbud. Och de, som vill ha det, går inte per automatik ut och misshandlar folk. Problemet är att debatten bara handlar om tiggeriet i sig, inte om kärnan: Främlingsfientlighet, i synnerhet antiziganism, rasism mot romer.
Den som inte håller med har nog redan glömt. Så sent om i våras avslöjade tidningen Faktum att svenska EU-migranter lever som hemlösa och tigger i turistorter i Spanien. Jag såg inga svenskar som protesterade mot dem.
Jag såg inte heller någon som ville förbjuda den utförsäkrade svensken Johan, 40, som sitter i sin kostym i centrala Stockholm och tigger pengar till mat.
Han fick i stället ett namn, ett ansikte, en artikel i en svensk dagstidning. Han humaniserades och möttes av sympatier.
Vi är inget rasistiskt folk, men vi glömmer fort. Vem minns vad 1,2 miljoner svenskar gjorde i slutet av 1800-talet?
De emigrerade, utvandrade och blev invandrare. Flydde över Atlanten för att komma undan svält och fattigdom.
Någon vill nu säkert påpeka att svenskarna utvandrade för att jobba med jordbruk och hemservice. Inte för att tigga.
Ett typiskt serviceyrke i dagens Sverige är att stå i kassan på Pressbyrån och 7-Eleven. De skickade nyligen ut ett mejl till alla butikschefer i landet och varnade för tjuvaktiga romer.