Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Justus, Justina

Bestämde jag fick ni inte läsa detta

Inte ens juldagen. The show must go on.

Jag minns en tid när det fanns dagar utan tidningar. De kom inte, helt enkelt. Eller, för att vara precis, det kom någon slags ersatz-blad. ”Helgtidningen” eller ”Extrabladet”, eller något sådant. Juldampiga farsor tog Volvon till macken för att köpa dem. Inte för att det stod något av intresse på de där fyra sladdriga sidorna, utan för att de kunde gömma sig bakom pappret och slippa prata med tjocka släkten.

Det gällde inte bara juldagen. Det gällde långfredag och pingst och midsommardagen också. Det fanns dagar som inte var som andra.

Stängt var det också. I stort sett överallt. Inga biografer eller varuhus. Definitivt inga krogar eller nattklubbar. Stängt, stängt, stängt. Man fick bunkra lite, eller leva på rester. Hitta på något.

Nu är allting scheisseöppet jämt. Känner du suget efter en 42-tums platt-tv med tillhörande blu-ray vid fyrablecket i dag, garanterar jag dig att det går att ordna. Till bra pris också. För mellandagsrean startar mitt i numera, inte mellan. Av de stora är det väl snart bara Ikea som kronblommigt trilskas med att hålla stängt som förr.

The show must go on.

Ibland undrar man hur saker och ting egentligen blir som de blir. Här sitter vi, ett land som med alla mått mätt är världsklassens pluggis. Pennskrin, oklottrad bänk och aldrig sen ankomst. Då och då slänger vi längtande ögonkast på klassens tuffingar, som dricker vin till lunch och dansar salsa och fuskar på proven. Det händer att vi önskar att vi var som de, men vi vet att det aldrig kan bli så.

Någon ordning måste det ju ändå vara.

Men så är det öppettiderna. Plötsligt, i en väl avgränsad eruption av gränslöshet, finns inga hämningar alls. Må köptemplens portar aldrig stänga och varje dag, utan undantag, ha sin löpsedel.

Det är faktiskt inte så i andra länder. Inte ens i de tuffa salsaländerna. Där finns det fortfarande dagar som inte är som andra.

Det är förstås väldigt praktiskt att ha det på vårt sätt. Det är också väldigt hysteriskt. Som om vi vore rädda för att allt skulle rasa om vissa dagar gick att skilja från andra.

The show must go on.

Fast det måste den inte alls. Fick jag bestämma skulle du inte ha kunnat läsa det här. Det skulle ha varit en dag olik alla andra.

Följ ämnen i artikeln