”Att äta kött är en principsak”
Frasse möter Ungsvenskarnas Tobias Andersson
Publicerad 2022-06-30
Tobias Andersson är riksdagens näst yngsta ledamot.
När han inte sitter på möten tycker han om att jaga gris.
– Jag tycker väl om att plocka svamp också, men det är lite roligare att ha en bössa med sig när man går ut i skogen.
Ungsvenskarnas förbundsordförande Tobias Andersson, 26, blev riksdagsledamot när han var 22 år. Vi möter honom på hans arbetsplats dagen efter en grisjakt.
– I går hade vi inget flyt. Men jag var ute natten till i måndags också. Då hade jag bättre tur. Jag fick med mig en gylta, en kvinnlig gris som inte fått barn.
Vad är det du gillar med att jaga?
– Jag skulle säga att det i grunden är människans natur. Man märker att det är mänskligt när man sitter och fryser på ett pass och det dyker upp något vilt. Då är det som att kroppen förstår att det finns energi nära till hands. Kylan försvinner och adrenalinet kickar igång. Man får en värme i kroppen som gör att man känner att det ligger i människans natur att införskaffa sin mat själv. Jag tycker väl om att plocka svamp också, men det är lite roligare att ha en bössa med sig när man går ut i skogen.
Du är uppvuxen på landet utanför Skövde. Hur trivdes du där?
– Jag har inte så mycket att jämföra med. Det är klart det var svårare att hitta på saker med jämnåriga. Jag hade en jämnårig granne, så vi umgicks en del. Men vi hade ju ingen fritidsgård att springa och härja på eller något sådant. Jag tror att man får en annan typ av ansvarskänsla när man växer upp på landet. Där finns det kanske lite fler sysslor att bistå med än om man bor i en liten lägenhet. Man får lära sig ganska tidigt att man behöver hjälpa till.
Hur blev du intresserad av politik?
– Jag var väldigt motiverad i skolan. Jag ville förstå hur saker och ting hängde ihop, från det lilla till det stora. Vid något stadie började jag sätta mig in i de olika partierna. Då insåg jag ganska tidigt att mina värderingar och åsikter stämde bäst överens med Sverigedemokraternas. På den tiden var Sverigedemokraterna helt ensamma om att vilja ha en begränsad invandring.
Varför tilltalades du av det?
– Jag upplevde i olika sammanhang att kulturer krockade i Sverige och att den trygga miljön som jag gått i skolan i inte fanns i vissa delar av landet. Jag var och spelade fotboll i någon förort på någon turnering. Det kändes som att den gemenskapen som jag var van vid inte fanns där. Det fick mig att börja ifrågasätta volymen på migrationen till Sverige och framför allt vilka krav man ställt på de som kommit hit.
Hur kommer det sig att du engagerade dig? Varför nöjer du dig inte med att rösta på SD?
– Det var en slump. Jag hade aldrig någon ambition om att bli politiker. Först ville jag som många andra pojkar satsa på idrotten…
Hur gick det med det, tycker du?
– Jag la ner sommaren som jag började gymnasiet. Då hade jag redan en uppsättning av skador och operationer bakom mig.
Brukar du gå runt och snacka om att du hade blivit proffs om du inte hade blivit skadad?
– Nej. Det insåg jag nog redan då att det är ganska osympatiskt att prata om. Sedan blev jag i alla fall medlem i Sverigedemokraterna under EM-finalen i fotboll 2012. Jag och de två vännerna jag såg matchen med hade suttit och irriterat oss på lite olika saker. I halvlek blev vi medlemmar i affekt. Något år senare följde jag med som stöd när en kompis ville gå på sitt första möte. Det blev inga fler möten för honom, men mina möten har aldrig tagit slut.
Vad är det roligaste med ditt jobb?
– Jag skulle säga att det är förmånen att påverka och att sprida vårt budskap. Och att utbilda ungdomspolitikerna. Att se en person utvecklas från att vara otroligt nervös vid sina första anföranden till att ta debatter på partiets landsdagar eller i kommunfullmäktige är det jag har uppskattat mest.
Vilka är baksidorna?
– Arbetsbelastningen, naturligtvis. Dessutom var det svårt att bli en offentlig person och anpassa sig till den rollen som 19-åring, som jag var när jag tillträdde. Mina jämnåriga kompisar behövde ju inte bry sig om vad en journalist tycker om vad de gör på kvällen. Jag går sällan ut eftersom jag inte är bekväm med att någon smygfotar eller vill konfrontera en när jag umgås med mina vänner. Jag tänker också på alla hot och fysiska konfrontationer jag fått utstå genom åren. När jag var 19 hade jag personlarm. Det är klart att man är begränsad då.
Skulle du säga att det finns fördomar mot Sverigedemokrater?
– De var fler förr. Det har alltid varit att vi är kusinen från landet, bara bryr oss om en fråga och har väldigt begränsad syn där. Men jag upplever att fördomarna minskar, inte minst med tanke på att vi nu samverkar med andra partier och att flera partier har tagit efter vår politik.
Varför tror du att den bilden av er finns?
– Till viss del har jag förståelse för det. Vi har haft företrädare som skämt ut oss och vårt varumärke. Det är jag den förste att fördöma. Sedan har det funnits politiska motståndare som velat spä på de fördomarna. Vi har väl inte alltid varit av uppfattningen att journalister varit helt objektiva i sin beskrivning av oss.
Det finns många som tycker att Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti. Vad tycker du om det?
– Det vi kallades rasister för för fem-tio år sedan är nu en etablerad åsikt i många fall. Så jag tycker naturligtvis att det är trams.
Hur definierar du rasism?
– Att man ser ner på någon utifrån dennes härkomst. Inte minst etnicitet eller hudfärg. Vi har problematiserat migrationspolitiken till Sverige och pratat om att vi har kulturella skillnader beroende på varifrån man kommer i världen. Det behöver inte säga det ena eller andra. Men låt oss åtminstone vara öppna och ärliga med det och diskutera vad det innebär i Sverige när det uppstår kulturkrockar.
Jag läste en intervju med dig där du ombads berätta om någon gång du brutit mot dina principer. Då berättade du om ett tillfälle när du ätit vegetariskt på en konferens. Varför är det en princip för dig att inte äta vegetariskt?
– Jag är av den uppfattningen att kött är bra för dig. Dessutom är det min uppfattning att många avstår från kött av ideologiska skäl. Då har jag lite ironiskt och lite på riktigt sagt att det är en principsak för mig att äta kött. Allra helst kött från djur som jag har skjutit själv naturligtvis.
Hur länge tror du att du kommer vara politiker?
– Det beror väl på vad som händer. Jag brukar säga att i den bästa av världar kan jag sluta i morgon…
Hur ska Sverige se ut för att du ska sluta i morgon?
– Jag skulle vilja ha ett Sverige där man känner en stark gemenskap till varandra. Att man gör rätt för sig, och gör sin plikt innan man kräver sin rätt. Om man drar det till sin spets ger man uttryck för en total likgiltighet inför sina medmänniskors öden i områden där man kastar sten på blåljuspersonal. Då saknas det en grundläggande tillhörighet, som jag vill försöka få på plats.
