”Jag är varken döpt eller konfirmerad”
Frasse möter KDU-ledaren Nike Örbrink
Publicerad 2022-06-28
Nike Örbrink är ledare för Kristdemokraternas ungdomsförbund.
Men hon är varken kristen eller abortmotståndare.
– Det är de två vanligaste fördomarna mot oss, säger hon.
Nike Örbrink, 25, växte upp i Bromma. Hennes mamma var samhällslärare och hennes pappa var journalist. Intresset för politik uppstod vid middagsbordet.
– Att jag valde att engagera mig handlade om att jag tyckte det fanns en för stor skillnad mellan de problem jag mötte i vardagen och vad jag tyckte att politiken fokuserade på. När jag var 16 år gick jag hem från fotbollsträningarna och tryckte nycklarna mellan knogarna. Sedan kom jag hem och läste om hur en dömd våldtäktsman bara fått några månader i fängelse. Och så hörde jag hur hela Sveriges feministiska kör pratade om könsrepresentation i bolagsstyrelser.
Var KD ett självklart val?
– Ja. Jag gillade frihet för den enskilde, sänkta skatter och att staten skulle bestämma mindre över mitt liv. KD var också det första partiet efter Sverigedemokraterna som utmanade idén om helt öppna gränser. Jag ville se en mer restriktiv migrationspolitik.
Varför ville du det?
– Bromma är ett väldigt homogent område. Jag tror att jag reflekterade mycket kring det när jag spelade fotboll. Vi åkte runt till andra delar av Stockholm och såg en helt annan verklighet, den bristande integrationen och att samhället redan då var såpass splittrat. Jag tror att många av de problemen vi har idag inte hade varit problem om man hade vågat erkänna den enorma polariseringen mellan grupper tidigare.
Brukar folk tycka att det är konstigt att du är ung och kristdemokrat?
– Det var mer så förut. Idag upplever jag inte alls lika stora frågetecken. Vi värvade tusen nya medlemmar i höstas. Och nu har vi värvat 400 medlemmar sedan årsskiftet. Så jag tycker mig verkligen märka en trend bland unga.
Vad tror du att den trenden beror på?
– Själv gick jag med i partiet innan Ebba blev partiledare. Men jag såg henne och Sara Skyttedal mycket i debatterna sedan. De hade en speciell ”no fucks to give”-attityd. Det var raka puckar. Det tror jag spelar roll för unga.
Vilka frågor brinner du för?
– Rättspolitiken och den psykiska ohälsan bland unga. Allt fler unga mår så fruktansvärt dåligt i dag. Jag tycker det är helt förkastligt att ungas möjlighet till vård påverkas av vilken region föräldrarna valt att bosätta sig i. Personligen brinner jag också för kulturfrågor, även om det är inte ett av KDU:s prioriterade områden.
Berätta om din kulturkonsumtion.
– Bortsett från familj och vänner är musiken det absolut viktigaste i mitt liv. Jag kan inte sjunga…
Nästa fråga var om du är lika bra på att sjunga som Ebba.
– Klockan tre på natten på en karaokebar tycker jag själv det. Men det är det ingen annan som gör. Musik är en stor passion. Jag gillar teater, balett och konst. Man har ett begränsat antal år man hinner leva på den här jorden och ett begränsat antal saker man hinner uppleva och känslor man hinner känna. Att ta del av kultur är ett sätt att förstå sin samtid, och att få åka lite snålskjuts på andras upplevelser och känslor. Det gör verkligen ens själ och liv rikare att få ta del av ett rikt kulturliv.
Tror du inte kulturlivet blir rikare med öppnare gränser?
– Hur menar du?
Att man får ta större del av andra kulturer om det kommer hit fler personer från andra kulturer.
– Vårt kulturliv har alltid influerats av personer som kommit till Sverige från andra länder. Det är jag tacksam för. Med det sagt tycker jag att migrationspolitiken framförallt handlar om att väldigt många människor som kommer till Sverige inte har lyckats integreras i samhället. Då får man parallellsamhällen. Det tror jag inte är bra för vår kultur i termer av värderingar och samhällsgemenskap. Så nej, den möjliga bredden på artister det skulle innebära tycker inte jag väger tyngre än att samhället klarar av att integrera de som redan kommit hit.
I våras skrev du en debattartikel om att krogen borde få ha öppet dygnet runt. När blev Kristdemokraterna så party?
– Vi beslutade att vi vill se en förändring av alkoholpolitiken på vårt riksmöte i höstas. Tidigare var vi för det statliga monopolet. Nu är vi för licensbutiker som tillåts sälja alkohol som är svagare än 13 procent. Man kan väl säga att vi svängde lite i den frågan där. Jag tyckte att pandemin visade hur viktig krognäringen är för samhället. En levande stad där människor är i rörelse under kvällen blir en tryggare stad. Det har aldrig känts så otryggt att gå genom Stockholms innerstad som när krogarna stängde klockan åtta en fredagkväll.
Hur trött är du på frågan om du är kristen?
– Skittrött. Jag är inte kristen. Jag är varken döpt eller konfirmerad. Men jag får den frågan väldigt ofta.
Förstår du att folk reagerar på det?
– Jag förstår att folk ställer frågan, men jag tror aldrig att jag har fått den av någon i KD. Den kommer alltid utifrån. Jag har väldigt dålig koll på vilka i partiet som är kristna och inte. Däremot har jag en väldig stor respekt för våra kristna värderingar. Jag är väl ändå i någon utsträckning kulturellt kristen. Jag gillar skolavslutning i kyrkan och sådana saker. Det tycker jag är festligt.
Vilka är de vanligaste fördomarna mot er kristdemokrater?
– Att man måste vara kristen och att vi är emot abort. Det är vi inte. Vi står bakom svensk abortlagstiftning.
Kommer du vara politiker resten av ditt liv?
– Nej.
Varför är du så säker på det?
– För att jag vill göra annat också, helt enkelt. Nu kandiderar jag till riksdagen och kommunen här i Stockholm. Kommer jag in har jag signat upp mig för åtminstone fyra år. Sedan kanske jag vill göra klart min utbildning i statsvetenskap. Kanske testa på att bo utomlands.
