Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Hildegard, Magnhild

Domaren grät – i rättssalen

Publicerad 2012-05-07

Grät i salen Till och med huvuddomaren, Wenche Elisabeth Arntzen, fick torka tårar i rättssalen när de döda barnen presenterades, en efter en.

OSLO. ”… Skjuten med åtta skott…”

”… Det som träffade halspulsådern var direkt dödande…”

Fasansfulla detaljer om döda barn radades upp efter varandra i Oslo tingsrätt i dag.

Till sist brast det även för domaren.

Rätten ansåg att det skulle bli otroligt tungt för de anhöriga att lyssna på exakta detaljer om hur deras barn dödades på Utøya.

Man hade därför i förväg valt att bara sitta halva dagar den här veckan.

Det skulle visa sig vara ett klokt beslut.

Och det var inte bara familjemedlemmar som satt och grät under måndagens förhandling i sal 250 i Oslo tingsrätt.

Domaren grät

När polisen Trond Sandsbråten gick igenom de tolv döda, en efter en, och rättsläkaren Kari Ormestad sedan illustrerade på en en docka exakt hur skotten träffat deras kroppar, brast det för fler än de anhöriga.

Målsägarbiträden grät.

Riksåklagare Inga Bejer Engh gömde ansiktet i händerna.

Till sist satt även domaren Wenche Elisabeth Arntzen och torkade sina tårar när de i salen fick veta att en av flickorna, 16-åriga Margrethe Bøyum Kløven, sköts med tre skott, varav ett i huvudet.

När de fick höra att Silje Merete Fjellbu, 17, sköts med hela sex skott.

Och när de fick veta att Guro Vartdal Håvoll, 18, sköts i både huvud och rygg och att båda skotten var dödliga.

”Livet var perfekt”

Känslorna blev så starka att rätten beslutade sig att ta en extra kvarts paus.

De uppgifter som kom fram i rätten var brutala, fasansfulla. Bilder på blodiga golv varvades med uppläsningar från familjerna om de barn de förlorat.

Elisabeth hade precis fått både en käresta och moppekörkort. Hennes liv den här sommaren var perfekt.”

Lene hade alla möjligheter och framtiden låg framför henne. Hon drömde om att bli veterinär.”

Eivind hade precis slutat nian. Han hade starka åsikter och var inte rädd att säga vad han tyckte.”

Bara en enda person var oberörd:

Terroristen.

Under hela förhandlingen tittade Anders Behring Breivik på fotografierna, lyssnade på rättsläkarens berättelse, bläddrade i sina papper.

Men han rörde inte en min.