Nytt spår nystas i Linköpingsmord

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-10-18

Efter fem år av sorg, oro och en allt mera enorm polisutredning har ännu inte den skyldige för dubbelmordet i Linköping hittats.

Men nu ska spaningarna inriktas på ett nytt spår.

– Jag har en ny alternativ motivbild jag tänker på, och den tänker jag inte berätta för dig. Den tänker vi börja jobba efter och det skulle skada den utredningen om vi berättade om den nu, säger Jan Staaf, kriminalkommissarie och chef för kriminalenheten i Linköping, till TT.

På morgonen den 19 oktober 2004 knivmördas åttaårige Mohammad Ammouri och 56-åriga Anna-Lena Svenson mycket brutalt på Åsgatan i Linköping.

Intill Svensons kropp i duggregnet ligger mordvapnet, en så kallad butterfly-kniv, med även mördarens blod på. I ett tidningsställ några hundra meter bort hittas mördarens stickade mössa med mellanblont hår i. DNA-analyser ska senare matcha blodet på kniven med håret.

Den som eftersöks var troligen i 20-årsåldern när dådet begicks, han var mellanblond och cirka 170–180 centimeter lång. De medicinska analyserna visar att han var nikotinist, men han hade ingen spårbar narkotika eller medicin i sig.

Polisen förbryllad

Ändå gör det besinningslösa våldet och mördarens övriga agerande att polisen tror att gärningsmannen är psykiskt sjuk.

Men trots fem års spaning, trots att DNA-profilen skickats till Interpol, trots att cirka 800 personer DNA-testats, trots att pojkens familj utfärdat en hög belöning, trots att utredningen nu innehåller cirka 22 000 dokument, trots kontroller av människor som begått självmord, trots kontakter med socialtjänster runt om i landet, med psykvården, sjukvården, med anställda och studenter vid Linköpings universitet – trots allt detta har ännu inte den man vars DNA hittades den 19 oktober fastnat i nätet.

Polisen förbryllas av att han inte brutit ihop, eller berättat för någon som berättat, eller begått nya grova brott i Sverige.

"Annan brottslighet"

Men nu har alltså Staaf en ny idé.

– Det är ett helt annat spår jag vill gå till botten med, för jag har ställt mig precis samma fråga: hur kan den här personen falla ur ramen?

Men vad handlar spåret om?

– Det är fokus på gärningsmannen och den personligheten jag är ute efter. Där kommer vi att sätta in en resurs och söka, svarar Staaf.

Att söka mer via andra myndigheter eller institutioner?

– Nej, det kommer vi inte att göra. Det är fokus på annan brottslighet, men mer tänker jag inte säga.

"Är ju rätt otäckt"

Svenson mördades troligen för att hon såg mordet på pojken. Och Staaf tror inte att mordet mot pojken var planerat eller riktat mot hans familj. Några av utredarna tror att pojken kan ha sett något, kanske en bilstöld, och att det ena ledde till det andra.

Staaf säger att många i Linköping ännu tänker på morden, och han refererar till Rikskriminalpolisens gärningsmannaprofil om mördaren:

– Han mår förmodligen mycket bättre efter morden. Sedan kan den här personen må bra i två-tre dagar, och han kan må bra i tio år, i tolv år – men någon gång kommer han att må dåligt igen. Och det är ju rätt otäckt att tänka på.

Staaf är säker på att mördaren åker fast. Och han manar fortfarande folk att höra av sig och berätta vad de såg den där morgonen för fem år sedan.

– Vi vill inte att allmänheten själva ska värdera vad de sett, utan låt oss från polisen göra det. Det kan vara ack så viktigt i vårat pusslande.

TT