Barnen är Gaza-krigets offer
Uppdaterad 2014-08-04 | Publicerad 2014-08-03
Sjukhuset har sedan länge passerat gränsen för sin kapacitet. Varje sal och varje korridor är full av sargade kroppar.
Av de drygt 8 000 som skadats under kriget är 2 000 barn.
Det är möjligt att en av Hamas avfyrningsramper låg nära lekplatsen i flyktinglägret Shati. Det är till och med troligt. Vi hör hur deras raketer skjuts i väg inne från centrala Gaza city. Ett helt annat ljud än de inkommande pjäserna.
På al-Shifa-sjukhuset möter jag en tolvårig pojke, vars magiska fotbollsben för bara några dagar sedan kunde åstadkomma mirakel.
De tog honom på ruscher längs gränderna som lämnade alla kamrater långt bakom.
Pojken heter Muhammed Musa och han tycker om Zlatan Ibrahimovic. Det fanns en dröm att de där benen skulle dribbla Muhammed hela vägen till en annan värld. De skulle springa ut till ett liv utanför Gazas murar.
Sen small det i lekparken. Det har gått sex dagar sen attacken som dödade nio barn och skadade 46.
Såg sina vänner på marken
Det var mitt på dagen, men den tjocka svarta röken vände på dygnet. När ljuset till sist bröt igenom såg Muhammed sina vänner ligga på marken.
– Några låg helt stilla, sen såg jag att några andra sprang i väg.
När Muhammed kom till sans sa instinkten åt benen att sätta fart, följa efter kamraterna och söka skydd.
– Men jag kunde inte röra mig, det var som om jag stelnat, jag kunde bara ropa efter min pappa.
Det tog tio minuter innan Nader Muhammed Musa hittade sin son bland de döda och sårade på marken.
– Jag såg inga skador på honom och tackade Gud för att han var oskadd, men när jag lyfte upp honom i min famn kom det blod, säger fadern och tar fram ett föremål från sin innerficka.
Sylvass stålbit
Det är en sylvass stålbit mindre än en nagel. Splitter från bomben som satte sig i ryggraden på Muhammed och slet av nervbanorna ner till benen.
– Jag vet inte om min son förstår än att han är förlamad, jag tror inte att det har satt sig, säger Nader Muhammed Musa lågt med sprucken röst när vi går ut från rummet.
Läkarna på al-Shifa-sjukhuset har gjort vad de kan. Kvar ligger en tolvårig pojke med benen i osynliga bojor. Runt honom står en familj i sorg och i lättnad.
Muhammed överlevde. Nio barn dog.
– Jag såg mina vänner, de låg i bitar, skriv det, ber Muhammed.
329 barn har dött hittills i kriget enligt FN-organet UNOCHA. Mer än tio per dag.
2 000 barn har skadats.
Som Muhammed med de magiska benen.
Som Dalia vars ansikte är täckt av hundratals sår efter bomben som slog ner i hennes hem.
Som Issa vars ögon inte öppnats sedan han flög rakt upp i luften av tryckvågen från en bomb.
Som Rimas med fraktur i huvudet.
Som Alana med brännskador över 80 procent av kroppen.
Som Ina, Ahmed, Khalil …
Just nu bombas Gaza city igen.