Huvuddomarens okända koppling till gruvbolaget
”Jag tänkte inte att det skulle göra mig jävig”
Publicerad 07.02
BOLIDEN–ARICA. 796 giftdrabbade invånare från Arica stämmer gruvjätten Boliden i svensk hovrätt – men förlorar.
Vad de aldrig får veta är att huvuddomaren, Erik Sundström, har oredovisade kopplingar till bolaget.
Sundström växte upp i gruvsamhället Boliden, där hans far arbetade för företaget i 25 år. Han själv sommarjobbade där, och familjen köpte sitt hem direkt från gruvbolaget.
För fyrtio år sedan skickade gruvbolaget Boliden 20 000 ton giftigt våtverksslam till staden Arica i norra Chile. Avfallet har aldrig sanerats och barn och vuxna fortsätter att drabbas av svåra sjukdomar.
FN bedömer att 12 000 människor har exponerats för gifterna, och att katastrofen kommer att förvärras ytterligare om inget görs.
I september 2013 stämde 796 giftdrabbade Aricabor Boliden inför svensk domstol. Tingsrätten ansåg att det inte var bevisat att Boliden agerat vårdslöst och friade bolaget.
Aricasidan påpekade att rätten hade bortsett från ett avgörande i Chiles högsta domstol, som slog fast att Aricabornas arseniknivåer var farliga.
Man anförde detta i överklagandet.
Och hoppet att Boliden skulle hållas ansvarigt växte.
Den 27 mars 2019 föll hovrättens dom. De nya bevisen hade över huvud taget inte beaktats.
Medan tingsrätten tillämpat chilensk lag – eftersom avfallet dumpats i Arica och de drabbade var chilenska medborgare – fäste hovrätten vikten vid att den skadegörande handlingen skedde vid pålastningen i Skelleftehamn, och att därför svensk lag skulle gälla.
Med denna bedömning följde svenska preskriptionstider – vilket fick en avgörande betydelse.
– Eftersom ett skadeståndskrav enligt svensk lag preskriberas efter tio år är Arica Victims (reds.anm kommanditbolaget som företrädde offren) krav helt enkelt för gammalt, sa huvuddomaren Erik Sundström.
Domen upptog inte mer än tio sidor.
Men det fanns något som varken de giftdrabbade eller deras advokater kände till.
Kopplingar till gruvbolaget
Men en vinterdag 2024 nås Aftonbladet av ett tips.
Frilansjournalisten Daniel Kristoffersson har intresserat sig för rättsfallet och granskat processen. Och upptäckt okända kopplingar mellan huvuddomaren och Boliden.
Sundström tillträdde 2018 som hovrättspresident i hovrätten för Övre Norrland och hade dessförinnan gjort sig ett namn som en domare med hög integritet.
Men Kristofferssons research kunde avslöja att det fanns kopplingar mellan Sundström och gruvbolaget, som aldrig redovisats:
Hovrättspresidenten växte upp i Boliden. Som tvååring flyttade han dit. Han var folkbokförd där tills han fyllde 25.
Och hans far arbetade som schaktmästare på Boliden i 25 år.
En domare ska vara oberoende och opartisk, utan personliga intressen eller relationer som kan påverka förmågan att döma rättvist. Kopplingar som kan påverka opartiskheten ska anges innan rättegången börjar, enligt god domarsed.
I maj 2024 ringer vi Erik Sundström för att fråga varför han aldrig redovisade dessa band.
– Jag tänkte inte att det skulle göra mig jävig, att pröva målet, säger han.
Övervägde du aldrig att informera motparten om detta?
– Det är klokt att ta upp sådant som man kan tänka sig att parterna har synpunkter på. Men detta låg inte på den nivån.
Du har inga andra kopplingar till Boliden?
– Nej, det har jag inte.
Efter en kort paus uppger han att han själv haft kortare jobb på Boliden.
– Jag har klippt gräs som ungdom för sommarjobb.
Först när vi frågar om folk i hans närhet medger han att pappan arbetade på bolaget.
– Ja, alltså min bortgångne far jobbade ju där en gång i tiden. Som schaktmästare eller någonting sånt där.
Hovrättspresidenten framhåller att hans pappa arbetade på gruvbolagets verksamhet i Boliden och inte vid Rönnskärsverken. Några ytterligare band till Boliden finns däremot inte, försäkrar Sundström.
Vi bestämmer oss för att gå vidare.
Och börjar begära ut uppgifter ur gamla arkiv, en process som kan ta veckor, om inte månader.
Under väntetiden bestämmer vi oss för att försöka förstå Bolidens roll och hur samhället kring gruvan präglades av bolagets inflytande.
Var ett mönstersamhälle
Det rasslar till inne på Kungliga biblioteket i Stockholm. Ännu en mikrofilm matas fram.
Vi går igenom den lokala tidningen Norran under några år i mitten på 1980-talet.
Gruvorten Boliden, där Sundström växte upp, framstår som ett mönstersamhälle. En plats där bolaget genomsyrar varje aspekt av livet. Familjers trygghet och ekonomi, föreningsliv, samhällets själva identitet.
I en artikel den 29 juni 1983 säger en lokal S-politiker att gruvortens invånare ”alltid haft det bra tack vare Bolidenbolaget.”
Vi fortsätter läsa. Och bilden vidgas.
Gruvföretaget framställs som en livlina och framtidshopp i regionen, i en tid då många andra verksamheter tvingas lägga ner.
”Gruvan räddar bygden” lyder en artikelrubrik från den 17 juni 1983, i samband med att anläggningen i Enåsen byggs ut.
Vi förstår att målet i hovrätten inte bara var en rättegång om skadestånd.
Utan en kamp mellan en grupp fattiga människor från andra sidan jorden – och det gruvbolag som var och fortfarande är en av de mest inflytelserika aktörerna i regionen.
Har flera kopplingar till Boliden
I dag bor Erik Sundström i Umeå tillsammans med sin fru, som också växte upp i Boliden. I hans sociala medier finner vi bekanta som arbetade på Bolidens gruvor eller vid Rönnskärsverken under 1980-talet, den tid då giftavfallet skickades till Arica. Andra jobbar på bolaget i dag.
Till sist kommer handlingarna vi väntat på från arkiven. Och vi gör vi ytterligare en upptäckt.
År 1980 har Erik Sundström och hans föräldrar lämnat sin lägenhet och står skrivna på en villa på Storgatan mitt i Boliden.
Huset ägs av gruvbolaget.
Efter något år som hyresgäster händer något. Familjen får en möjlighet att köpa loss villan – direkt från Boliden. Försäljningen sker i december 1981.
Köpeskillingen: 130 000 kronor.
Priset är cirka 20 procent lägre än vad bolaget köpte in fastigheten för sju år tidigare – detta trots att bostadspriserna i övre Norrland under samma period stigit kraftigt, enligt SCB. Vi blickar in i de gulnade köpehandlingarna utan att få några svar på varför.
Erik Sundström står folkbokförd i huset på Storgatan medan fartygen med våtverksslam når Arica, fram till 1986.
Rodrigo Pino, talesperson för de 796 Aricaborna, reagerar med bestörtning på uppgifterna.
– Vi hade alla litat på att domstolen var opartisk. Att en av domarna hade en så tydlig intressekonflikt gör mig ledsen och besviken. Möjligheten att få rättvisa, som vi hoppats på, fanns aldrig, säger han.
Advokat Johan Öberg, som var en av Aricasidans ombud, bedömer inte att Sundströms kopplingar är tillräckliga för att bedömas som jäv. Någon resning är i praktiken heller inte möjlig då kommanditbolaget som företrädde offren försattes i konkurs, efter att ha nekats prövningstillstånd i högsta domstol.
Däremot anser Johan Öberg att Erik Sundströms agerande var olämpligt.
– Han borde ha redovisat sin bakgrund. Som domare är det otroligt viktigt att lägga korten på borden före en förhandling och ge parterna möjlighet att avgöra om förtroendet för domaren är rubbat eller ej. Det har att göra med tilliten till hela rättsväsendet.
Fotnot: Erik Sundström säger till Aftonbladet: ”Att jag skulle ha en stark anknytning till Boliden känns otroligt långsökt”. Läs Erik Sundströms svar i sin helhet här.
Staffan Lindberg
Reporter
Magnus Wennman
Fotograf
Daniel Kristoffersson
Research
